”Margot, välkommen tillbaka”, sa Mona Sahlin i sitt kongresstal när hon för två år sedan valdes till partiledare.

Margot Wallström hälsades med jubel av de socialdemokratiska kongressombuden. Med all sannolikhet skulle hon ha fått Mona Sahlins jobb, om hon hade velat ha det.

Men det ville inte Wallström, som dessförinnan hade utkämpat en längre drag- och maktkamp med förre partiledaren Göran Persson. Han hävdade att han erbjudit henne jobbet som vice statsminister för att hon skulle komma hem.

Margot Wallström gör nu alltså klart att hon inte tänker engagera sig heller när gamla vännen Mona Sahlin är partiledare.

Sahlin och Wallström hade kunnat bli ett radarpar för Socialdemokraterna i valet 2010, som då hade ställts mot Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt. Om nu inte Bildt, som många tror, blir den som ersätter Wallström i Bryssel.

I en mätning gjord av Synovate hamnar Sahlin långt efter Fredrik Reinfeldt, när väljarna ombeds svara på vem de tror är bäst på att ”företräda Sverige utomlands”.

Partiet har därför nyligen lyft fram Sahlins omfattande utrikespolitiska engagemang, och i det sammanhanget skulle Wallströms internationella erfarenhet ha kunnat vara till hjälp.

Men Socialdemokraterna har nog större problem än att Mona Sahlin i dag inte betraktas som en ledande utrikespolitiker.

Göran Persson uppfattades inledningsvis som en lokalpolitiker, och Fredrik Reinfeldts bristande utrikespolitisk erfarenhet ifrågasattes före valet 2006. Men båda lyfte sedan med statsministerämbetet.