I onsdagens tidning redovisade SvD en rad brister inom den medicinska rehabiliteringen som patientföreningen Neurologiskt handikappades riksförbund slagit larm om i en färsk rapport. Den främsta kritiken handlar om stora regionala skillnader i vad patienterna erbjuds. Socialminister Göran Hägglund (KD) konstaterar också att det finns utrymme för förbättringar.

Lena Hallengren (S) i riksdagens socialutskott reagerar starkt på att olikheterna är så stora i landet.

– Det får naturligtvis finnas skillnader då det gäller hur man arbetar, men vi måste ställa krav på att vårdkvaliteten är lika bra över hela landet. Vi måste ha nationella riktlinjer som lägger fast vilket utbud som ska finnas i varje landsting och säkra att alla får del av det. Det här området är eftersatt och troligtvis behövs det mer resurser, säger Lena Hallengren.

Men Roger Molin på avdelningen för vård och omsorg på SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, menar att det inte finns någon entydig bild av hur den svenska rehabvården ser ut.

– Den står sig ganska bra, men kan nog förstärkas när det gäller vissa diagnoser. Ett större fokus på eftervården skadar inte, men tyvärr finns det också en önskedröm om allt man kan fixa med olika rehabinsatser. Man måste ha realistiska förväntningar och arbeta på lång sikt, säger Roger Molin.