En viss beröringsskräck präglar socialdemokraternas valanalys som i går presenterades av förra socialministern Berit Andnor.
Medelklass är ett ord man helst inte tar i sin mun: i stället används synonymen ”mellanskiktet” för den grupp som framför allt svek partiet 2006.
Och Göran Persson personligen kritiseras inte, bara den bild av honom som trött och sliten som spreds
i medierna. Att han själv har instämt i beskrivningen tillmäts ingen betydelse.
Rädslan för att ifrågasätta Persson är inget nytt fenomen bland ledande socialdemokrater: den är lika gammal som hans partiledarskap.
Själv fnyser han i extramaterialet till SVT:s dokumentär ”Ordförande Persson” över att personer i ”nästan samma position” som hans inte tål hans sätt att kommunicera.
Var de rädda för honom förut borde de vara skräckslagna nu. För även utan maktbas och uppdrag fortsätter Persson att behärska medieutrymmet, i går genom att kritisera personfixeringen i dokumentären och medierna i allmänhet.
Det närmsta personlig kritik som valanalysgruppen kommer är att Perssons husbygge blev en ”följetong
i medierna”.
Men mellan raderna i valanalysen finns det förstås kritik som träffar Göran Persson i veka livet.
En av huvudpunkterna är att man inte lyckades övertyga om att partiet hade en politik som skulle medverka till att det skapas nya jobb.
Det är nästa kusligt likt slutsatserna från valanalysen efter partiets näst sämsta val i modern tid, också under Göran Persson ledning: året var 1998.
Det var efter krisåren och väljarna gick till vänster men stannade inom blocket, så socialdemokraterna kunde fortsätta att regera.
2006 var det i stället brinnande högkonjunktur och den avgörande väljarströmmen var medelklassväljare som rörde sig högerut över blockgränsen. Därmed gick också regeringsmakten förlorad.
Jobben blev enligt väljarna valets viktigaste fråga.
Och frågan spelar stor roll även för de medelklassväljare som gick högerut. I Stockholm är jobben fler men oron för arbetslöshet inte mindre än på andra platser i landet.
Valanalysgruppen är mycket explicit på en punkt: för att vinna val måste socialdemokraterna vinna tillbaka väljare i ”mellanskiktet”, alltså medelklassen.
I Stockholm gjorde socialdemokraterna ett katastrofval. Där och i andra storstäder identifierar analysgruppen frågor om lag och ordning, bostäder, skola, trafik och integrationspolitik som viktigare än för väljare på andra ställen.
Den nya partiledaren Mona Sahlin vill få manöverutrymme för att förnya socialdemokraterna.
Och hon kan hitta argument i valanalysen för att anpassa politiken till värderingarna i den medelklass som flydde partiet 2006.
Hennes dilemma bli att samtidigt försöka vinna tillbaka, eller åtminstone stoppa utflödet, till sverigedemokraterna.
Främlingsfientliga partier fick en halv sida i socialdemokraternas valanalys 2002, men nu tar man sverigedemokraterna på allvar.
Analysens bild av sverigedemokraternas väljare är att det framför allt handlar om grupper med hyggliga inkomster men låg utbildning.
Sahlins utmaning blir att hitta ett budskap som fungerar både i den gruppen och i storstädernas medelklass.
Fotnot: Poltergeist är ett övernaturligt fenomen, skildrat
i en film med samma namn av regissören Tobe Hooper.
