Utan att titta på varandra tvistar fiskarna Kjell Ahlqvist och Matti Wainsoo som Frödings Jan Ersa och Per Persa om den rysk-tyska gasledningen. "Man kan inte vara överens om allt", konstaterar Kjell Ahlqvist till slut.
Foto: Yvonne Åsell
Stillheten är det Helgi Jansson minns tydligast.
–Vi hade levt i oväsendet och krigsmyllret. Hela tiden sköt de på varandra, ryssar från ena hållet och tyskar från det andra. När vi kom i hamn i Slite var allting tyst.
Och för första gången på många dagar åt de varm mat.
–Vi fick choklad och ostsmörgås, varm choklad.
Flykten från Estland skedde med en fiskebåt. 33 personer som kurade under en presenning. Helgi Janssons morbror, som redan tagit sig till Gotland, räddade familjen undan krigskaoset, från tyskar som retirerade och ryssar som ryckte fram.
Året var 1944. I krigets inledning hade pappan deporterats till Sibirien, farbrodern blivit skjuten och hennes morfar inspärrad av ryssarna. Han och vännerna hade utbringat en skål för Estland. Att stanna kvar under en sovjetisk ockupationsmakt var inget alternativ.
–Vi startade vid niotiden på kvällen och kom i land vid fyratiden på eftermiddagen i Slite. Min morbror kunde Gotlandskusten. Därför åkte vi rakt västerut och hamnade vid Fårö och sedan följde vi kusten nedåt och kom till Slite, berättar Helgi Jansson, född Kokk, hemma i radhuset i Visby.
Under några veckor i september och oktober 1944 kom över 6000 baltiska flyktingar till Gotland. Merparten transporterades vidare till fastlandet. Men åtskilliga familjer stannade kvar.
Helgi Jansson var under fyrtio år mellanstadielärare. Men hennes liv numera, som pensionär, är rätt tillbakadraget. Det är inte utan övertalning som hon är med i tidningen. Men den planerade rysk-tyska gasledningen utanför den gotländska kusten väcker minnena till liv.
–Jag talar ju bara utifrån egen erfarenhet, utifrån vad jag känner. Jag vill inte att ryssarna ska komma hit.
Hotel Intercontinental i Berlin, den 8 september 2005. Den ryska gasjätten Gazprom och de tyska industrigrupperna Eon och BASF är på väg att skriva under ett avtal. De har enats om att bygga en 120 mil lång naturgasledning i Östersjön, från Ryssland till Tyskland.
Den ryske presidenten Vladimir Putin och hans gode vän, dåvarande tyske förbundskanslern, Gerhard Schröder, är på plats för att närvara vid undertecknandet.
Kort tid efteråt lämnar Schröder politiken. Han blir istället styrelseordförande i Nord Stream, bolaget som ska se till att gasledningen byggs. Enligt Gerhard Schröder arbetar han nu med ”århundradets viktigaste fråga”, energiförsörjningen.
–För Europa är det mot den bakgrunden en stor fördel att ha den starka relationen till Ryssland. Jag ser det därför som ett mycket viktigt uppdrag att arbeta för ett projekt som är av vital betydelse för att säkra Europas energiförsörjning, svarar han via mejl på frågan om varför han engagerat sig i projektet.
I måndags förklarade Gerhard Schröders forna partikamrat Mona Sahlin att en dragning genom Östersjön bör stoppas.
–Mina svenska vänner har rätt att ha en egen åsikt. Vi hoppas kunna vinna över dem på vår sida med utförliga svar på var och en av deras relevanta frågor.
Att Sverige i slutänden skulle lyckas skrinlägga projektet ser emellertid Gerhard Schröder inte som särskilt troligt. Det skulle i praktiken innebära att Sverige ställs mot stora delar av Västeuropa. Holland, Storbritannien och Tyskland är stora konsumenter av naturgas.
–Jag tror inte att ett enskilt land nödvändigtvis vill ”stoppa” Frankrike, Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Danmark och andra EU-medlemmar från att säkra sin energiförsörjning. Det är därför som vi kommer att söka den bästa dragningen av ledningen i Östersjön tillsammans med den svenska regeringen och alla berörda organisationer.
Det gotländska duggandet håller på att övergå i spöregn. Hamnen i Slite ligger öde. Kustbevakningens chef Örjan Samuelsson är på väg till posten. De av hans män som är i tjänst är ute till havs.
–Gasledningen ser jag inte som någon stor fara. Det är säkrare att frakta gasen i en ledning på havsbotten än till lands. Och personligen är jag inte ett dugg rädd för ryssen, säger Örjan Samuelsson.
60 kilometer utanför Gotlands kust är det tänkt att den rysk-tyska gasledningen ska gå. Mitt på den 120 mil långa sträckan ska en 35 meter hög serviceplattform placeras. Men det är inget som kommer att synas från kusten.
Bara hundra meter från Kustbevakningens kontor ligger det som är kvar av Slites fiskeflotta. Det är fyra, fem båtar vid kajen.
Två av fiskebåtarna tillhör Matti Wainsoo. Helgi Jansson minns honom som alldeles liten, ett spädbarn, när deras familjer hölls i karantän tillsammans i Visby.
Nu är Matti Wainsoo 63 år och en riktig gotlänning. Han har aldrig varit i Estland, ”nej, det finns ingen kvar där”. Sin historia är inget han går och grunnar på. Men när det gäller gasledningen är det en annan sak. Då blir han arg. Det har Matti Wainsoo gjort klart i TV4 och det kan han gott säga i Svenska Dagbladet också, tycker han.
–Jag tycker inte om det. Varför ska vi ha den här? Sverige har väl ingen nytta av den. Jag litar inte på ryssen, förklarar Matti Wainsoo vid fikabordet inne i fiskeboden.
Längre ut i hamnen, vid Krokiga kajen, har Kjell Ahlqvist sina två fiskebåtar. Han fångar torsk, rödspätta och piggvar utanför Skånes kust. När han kliver in fiskeboden vill han också gärna prata. För om Matti Wainsoo är arg, så är Kjell Ahlqvist sur. Det är för mycket negativt prat om gasledningen i Slite. Den kommer inte att påverka fisket, påpekar han.
–Vi vet ju var ledningen ligger och det blir en massa fisk som kommer att stå vid den. Vi ska tråla så nära vi bara kan.
Det där med ”politiken” kan Kjell Ahlqvist inte heller förstå, att gasledningen skulle utgöra något hot mot Sverige.
–Man ska vara orolig för allting. När det gäller miljön och fisket tror jag inte alls att det är några problem. Se det positiva i det istället.
Matti Wainsoo sitter länge tyst. Men det håller inte hela vägen.
–Det finns ingenting positivt i det. Vi har inte någon nytta av den. Bygg ledningen på land istället, säger han.
–Fan, vad du är negativ. Vi ska vara kompis med dem istället.
–Med ryssarna?
–Ja, det kan vi väl vara. De har resurser de. Vi har ingenting. Det enda vi har är kärnkraften och den ska vi lägga ner. Det är kul att det händer någonting, säger Kjell Ahlqvist.
–Jag hoppas verkligen att gasledningen stoppas, säger Matti Wainsoo.
Den moderata riksdagsmannen Rolf K Nilsson är av samma uppfattning. Matti Wainsoo, och andra oroliga baltättlingar på Gotland, pratar om sin rädsla för ryssen. Rolf K Nilsson säger det med andra ord. ”Att den planerade, och till lands redan påbörjade, rysk-tyska gasledningen utgör ett potentiellt hot med tanke på Sveriges säkerhet och försvar borde stå klart för de flesta!”, skriver han på sin blogg.
Nilsson fortsätter: ”Detta blir särskilt uppenbart när man från rysk sida inte gjort någon hemlighet av att man kräver total säkerhetskontroll över ledningen och att man tänker sätta upp en ’säkerhetszon’ runt densamma.”
Men för Nilssons partikamrat, statsminister Fredrik Reinfeldt, är gasledningen en miljöfråga. Internationell och svensk lag ska följas när regeringen så småningom får ärendet på sitt bord.
–Detta med miljöhänsyn är absolut viktigast, förklarar han.
I grund och botten, understryker statsministern, är gasledningen ”ett kommersiellt projekt” som ska prövas mot internationell lagstiftning. Sverige ska behandla det här projektet på samma korrekta sätt som svenskar som investerar och startar företag i andra länder förväntar sig att bli behandlade.
–Det finns lagar och regler utifrån vilket man prövas om man får verka. Man förväntar sig nog inte att det ska göras politiska bedömningar av dess önskvärdhet.
Hamnfogden Thomas Hogenfält sitter ensam på sitt lilla kontor. Hans kaj, Apotekskajen, behöver renoveras. Och i veckan som gick kom Gotlands kommun och Nord Stream överens om att rusta upp hamnen i Slite. Bolaget vill använda hamnen när gasledningen ska byggas – och är berett att betala för det. Hur mycket pengar som Nord Stream ska satsa är inte officiellt. Men det har talats om 70 miljoner kronor.
–Jag får en toppmodern hamn, säger Thomas Hogenfält nöjt.
Men Matti Wainsoo är upprörd. En muta kallar han det.
–Visst tycker jag kajen ska rustas upp. Men det ska ske med kommunens pengar, säger han.
Andra Slitebor är glada över satsningen. De hoppas på nya arbetstillfällen och att orten ska få ett uppsving.
–Som företagare i Slite är jag ju positiv. Men visst är man oroad för miljökonsekvenserna av en gasledning, säger Anna Gynning, som driver kafé på Storgatan.
Miljön är det annars inte många av gotlänningarna som tar upp. Men i den inrikespolitiska diskussionen hittills har den varit en av de dominerande aspekterna. Kritikerna menar att Östersjöns känsliga havsmiljö störs, och farliga gifter kommer att rivas upp om ledningen byggs.
Kustbevakningens chef Örjan Samuelsson är lugn. Det är tryggare med en gasledning på botten än en på land, tycker han. Senapsgasen och minorna på botten ska nog Nord Stream klara av att hantera.
–Jag är positiv. Men sedan tror jag inte heller att vi kan stoppa gasledningen.
I Hamburg, Tyskland, ligger den internationella havsrättstribunalen. Sedan starten 1996 har domstolen inte varit alltför arbetstyngd. De 21 domarna har endast avgjort tolv mål. Om Sverige säger nej till gasledningen kan det bli ett trettonde.
Men frågan kan också hamna hos internationella domstolen i holländska Haag. Eller så löses tvisten i förhandlingar mellan Sverige och motparten. Vem som är motpart är inte helt glasklart.
Bolaget Nord Stream är registrerat i Schweiz. Så den schweiziska staten skulle kunna bänka sig på andra sidan bordet. Möjligen kan också Ryssland ta plats där, eftersom ett ryskt bolag har så starka intressen i Nord Stream. Men det är inte säkert att Ryssland godtas som motpart.
I december förra året var gasledningen också aktuell. Utrikesdepartementets rättschef Carl Henrik Ehrencrona redogjorde då i riksdagen för rättsläget. Havsrättskonventionen, som ingår i folkrätten, blir central vid en domstolsprövning, påpekade han. I den slås fast att stater har rätt att dra ledningar på botten i ett annats lands ekonomiska zon. Men den berörda staten har också en skyldighet att värna miljön i zonen. Den avgörande frågan är hur dessa paragrafer ska vägas mot varandra.
Klart är dock att Sverige skulle ha större möjligheter att stoppa bygget av serviceplattformen utanför Gotlands kust. Att avgöra den frågan blir dock finlir för folkrättsexperterna.
Enligt Jens Müller, pressansvarig på Nord Stream, står projektet och faller med plattformen.
–Vi behöver den för att underhålla ledningen, av säkerhetsskäl och för att snabbt kunna stänga av den, förklarar han.
Att flytta plattformen är inget alternativ, enligt Jens Müller. Gasledningen går 40 mil genom svensk ekonomisk zon och det är någonstans där i mitten den måste ligga.
Utrikesministrarna Molotov och Ribbentrop delade 1939 upp Östeuropa i en rysk och en tysk intressesfär. Helgi Jansson kan inte låta bli att känna oro för en liknande utveckling.
–Ger man dem ett lillfinger kanske de tar hela handen.
Debatten om det rysk-tyska projektet har hittills varit lam, tycker hon.
–Men svenskarna har inte den bakgrunden som jag har. Människor vet inte. Det är svårt att förstå när man inte har varit utsatt för det hela.
