Att visa att man kunde skriva kunde vara viktigare än att det som skrevs verkligen betydde något. Det är en av slutsatserna i den avhandling om runstenar som Marco Bianchi, vid institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet, nyligen disputerade med.

Hans forskning visar att det finns runskrift som inte har någon betydelse och faktiskt inte ens ser ut som runor. Runorna är vanligare i områden med få runstenar, till exempel i nordvästra Uppland.

Upptäckten säger ganska mycket om tiden när runstenarna gjordes – som till exempel att skrift var relevant.

I allt väsentligt så ser de ut som vanliga runstenar. Ofta berättas något även med bilder, men texten är rappakalja.

– Vi tycker ju att språket borde ha varit det viktiga, men jag försöker visa att språket bara är en del. Ornamentiken var minst lika viktig, säger Marco Bianchi.

Han tror att de innehållslösa runorna berodde på övergången från hedendomen till kristendomen.

– I kristendomen var det skrivna viktigt. Att kunna skriva var modernt, därför skrev man hellre något utan betydelse än inte alls.

Runstenarna med de ”betydelselösa” runorna är dessutom lite sämre gjorda rent hantverksmässigt än de stenar som hade riktiga runor. Det tyder på att de gjordes av lite mer ovana runstenstillverkare.

Runinskrifter som inte har något språkligt innehåll är dock sällsynta. Ofta ser skriften ut att slingra sig kors och tvärs, men oftast ska de läsas från den nedre vänstra hörnet. Enligt Marco Bianchis avhandling är det dock många som inte har någon läsordning utan kan läsas i den ordning som läsaren vill. Han jämför det med dagens tidningsuppslag eller webbsidor med olika rubriker som ska locka till läsning.