Thomas Steinfeld, kulturchef Süddeutsche Zeitung:
- Allt sedan självbiografin ”Bränt barn söker sig till elden” var hon en moralisk auktoritet för hennes tyska läsare. Inte bara på grund av sitt öde och sin styrka, utan även för den suveräna - och framför allt förstående - blicken med vilken hon såg på sina medmänniskor.
Gunnel Vallquist, ledamot Svenska Akademien och mångårig vän
- Jag kan se hennes storhet som journalist och skribent, men det var inte min Cordelia. Vi hade en djup vänskap som för min sida var grundad i det hon hade gått igenom under andra världskriget. Hon var en stark och väldigt engagerad människa.
Dorotea Bromberg, förläggare
- Jag blev otroligt tagen första gången jag läste ”Bränt barn söker sig till elden”, dels var det berättelsen, men det var också en väldigt litterärt säker bok. Hon var en gudabenådad författare som trots det hon hade upplevt aldrig blev jolmig eller sentimental.
Mats Svegfors, före detta vd Sveriges Radio och före detta chefredaktör på SvD
- Det hon skrev hade avgörande betydelse för den svenska bilden av Israel och Palestina. I sitt eget sammanhang var Cordelia mer känd än den tidning hon skrev för. Och ofta viktigare än den svenske utrikesminister som för tillfället tjänstgjorde.
Elisabeth Åsbrink, journalist och författare
- Hon var en viktig förebild för mig, en av de kvinnor som är anledningen till att jag blev journalist. Samtidigt som hon var tydlig med vad hon hade varit med om skildrade hon också Mellanösternkonflikten på ett sakligt och klart sätt.
Lars Ryding, tidigare utrikeschef på SvD:
- Den inre lilla flickan lämnade aldrig Cordelia. Kanske var det en glimt av detta hon visade varje gång hon skickade sin ekonomiska redovisning – alltid dekorerad med många bokmärkesänglar. Att skriva var hennes livsluft och hon kunde kippa efter andan av upprördhet om något hon skrivit fick vänta ett par dagar på publicering. Högst sannolikt hade hon läsarna med sig i de utbrotten! Många, många värmdes av glöden i hennes texter,präglade som de var av ett slags glödande förnuft.
Lena K Samuelsson, chefredaktör SvD
- Cordelia Edvardson var en av de verkligt stora inom svensk journalistik och med all rätt en av de mest prisade. Hon var en skribent som berörde och upprörde, men en unik förmåga att se och våga tala.
Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan:
- Cordelia Edvardson återkom ofta till att tystnaden inför orättvisor är liktydig med att stödja ondskan. Hennes artiklar gjorde oss modigare. Jag hoppas innerligt att arvet efter henne kommer leva kvar i de texter vi skriver framöver.
Läs också: kollegorna Cecilia Uddén, SR och Bitte Hammargren, SvD, minns sin kollega i Mellanöstern.
