Det är bra att byta plats med varandra ibland. Spela ombytta roller. Man måste tänka nytt, försvara sin position och försöka förstå den andra sidan.

Förra veckan gjordes just detta på FN-högkvarteret i Genève. Personerna som bytte roll med varandra var FN:s högsta humanitära chefer samt tre utrikeskorrespondenter som rapporterat från humanitära kriser och konflikter. Jag var en av journalisterna tillsammans med två korrespondenter från New York Times och Radio France. Alla har vi jobbat ute i kriser; själv kunde jag bidra med erfarenhet från Bosnien, Irak, Rwanda, Kongo-Kinshasa, Honduras, Colombia och Sri Lanka medan de andra var experter på Mellanöstern och Centralafrika.

Tanken var att FN-cheferna (FN:s flyktingkommissarie António Guterres, FN:s människorättskommissarie Navi Pillay och Internationella Röda Korschefen Peter Maurer) skulle spela journalister och ställa frågor inför ett hundratal åhörare. Det var en märklig upplevelse. Vi är ju så vana vid att de grillas på podiet av oss bakom mikrofonerna.

Men ur detta bakvända möte föddes en intressant och givande debatt. Kanske var några av frågorna sådana som du själv skulle ha ställt. Varför skriver vi bara om Syrien och Irak och glömmer konflikter som Darfur och Haiti när det värsta passerat? Hur tänker vi om utblottade flyktingar som hängs ut i medierna? Hur kan vi fortsätta rapportera från kriser när attacker mot hjälparbetare och journalister ökar? Bra frågor.

Kort sagt avgör geopolitik, stora internationella mediers fokus, läsarintresset och mediernas resurser vilka kriser som bevakas och hur länge. Människor i konflikter bör vi tänka mer på. Kanske framställs de ofta ensidigt som hjälplösa offer utan att hänsyn tas till deras värdighet och integritet. De ökade attackerna mot journalister på fältet är djupt oroande, och det står helt klart att det blir svårare att rapportera från kriser och konflikter. Resultatet blir att vi avstår eller riskerar livet som den amerikanska stjärnreportern Marie Colvin som sköts ihjäl i syriska Homs i våras.

Fram till denna stund var diskussionen mellan FN-cheferna och journalisterna fylld av förståelse från båda sidor. Men sedan hettade det till, och blev mer spännande. Rapporteringen på fältet försvåras av en ökande konkurrens mellan hjälporganisationer, framhöll vi. Alla organisationer vill synas och höras eftersom det innebär givarbidrag och fortsatt existens – och därmed överdrivs det hejvilt. Ibland visar sig dödssiffror och beskrivna flyktingförhållanden inte alls stämma. Laddade begrepp som ”humanitär katastrof”, ”massaker” och ”epidemier” tas till alltför lättvindigt för att väcka uppmärksamhet. Hur många människor ska ha dödats för att det kan kallas en massaker? I alla fall fler än fem.

Men här höll FN-cheferna inte med oss. Nej, vi överdriver inte, inte vår organisation. I alla fall sade de så offentligt. Lite mer ödmjukhet inför ett växande problem hade varit klädsamt. Men samtidigt var ju detta dagen när de ställde frågorna, inte levererade svaren.

Gunilla von Hall är SvD:s korrespondent i Genève. gunilla.von.hall@svd.se