GÄLLIVARE-UMEÅ Det är minusgrader i Gällivare, men Jonas Sjöstedt står barhuvad och väntar på 18.40-tåget till Umeå. Hans resa mot posten som Vänsterpartiledare är inne på slutspurten. I helgen ska valberedningen komma med sitt förslag.

Jonas Sjöstedt är favoriten. Av de fyra kandidaterna har han fått flest nomineringar från distrikt, partiföreningar och enskilda, uppger valberedningens ordförande Elise Norberg Pilhem för SvD.

Trots det tar Jonas Sjöstedt inte ut segern i förskott. Det finns krafter i partiet som kräver en kvinna på posten och oavsett vad valberedningen föreslår så röstar V:s kongressombud av tradition efter eget huvud.

– Vi har haft ett enormt öppet val. Om jag förlorar så gör jag det för att någon annan helt enkelt hade större stöd, säger han.

Jonas Sjöstedt har precis varit på partimöte i Gällivare. I Umeå ska han sammanstråla med de andra kandidaterna – Ulla Andersson, Rossana Dinamarca och Jens Holm – för ytterligare en utfrågning. Kritiker menar att det har varit svårt att se skillnad mellan de fyra. Men medan de andra tre inte vill binda sig för ett rödgrönt samarbete före valet så menar Jonas Sjöstedt att det är ett måste.

– Det är helt nödvändigt att vi ställer upp ett regeringsalternativ. Vi måste bidra till att vi byter regering, säger han men understryker att det är partiet som fäller avgörandet och att han vill ha en mindre omfattande uppgörelse än 2010.

Vid en rödgrön valvinst vill Jonas Sjöstedt låta partiets medlemmar säga ja eller nej till den framförhandlade politiken.

– Ungefär som den franska vänstern på 90-talet, då medlemmarna fick rösta om regeringsplattformen.

Det är inte bara i fråga om regeringssamarbete som Jonas Sjöstedt skiljer ut sig. Det visar SvD:s genomgång av SVT:s valpejl, som inför valet 2010 kartlade riksdagskandidaterna. Det mest tydliga exemplet är synen på skatter. På påståendet ”skatten på arbete ska sänkas” svarar han ”ganska bra förslag”. ”Ganska dåligt”, tycker de andra.

– Om vi har råd att göra det vi vill och har en ekonomi som är stabil då finns det ju ingen anledning i sig att ha höga skatter för normalinkomsttagare. Det är inget egenvärde, förklarar Jonas Sjöstedt men poängterar att han delar partiets syn på skatt för kapitalvinster och förmögenheter.

Han är också positiv till en grön skatteväxling där miljöskatter höjs samtidigt som skatterna för löntagarna sänks.

Jonas Sjöstedt medger själv att det finns skillnader mellan honom och de andra.

– Över huvud taget ligger jag mer i mitten, jag är mindre kategorisk i mina svar.

När det stormade som värst i Vänsterpartiet 2003–2004 beskylldes Jonas Sjöstedt av sina kritiker för att tillhöra ”högern” i partiet.

– Jag tycker att den där diskussionen om höger och vänster är så konstig. Jag är den enda som vågar prata i termer av ekonomisk makt och att vi är ett socialistiskt parti. Och för mig är det en utpräglad vänsterståndpunkt.

Men om han blir vald till partiledare tänker Jonas Sjöstedt inte driva frågan om att förstatliga näringslivet.

– Jag tror inte att det löser så många problem, om det ens vore möjligt i vår internationaliserade ekonomi. Den största ägaren på börsen är våra egna pensionspengar. Det kanske är en klokare strategi att säga att vi ska ställa krav på hur de används.

Den finansiella oron bäddar för vänsterns idéer, menar han.

– Vi går ju faktiskt igenom en kris för det kapitalistiska systemet. Då måste vi våga vara systemkritiska och föreslå reella maktförändringar där demokratin växer på spekulationens bekostnad. Det är vår själ i politiken.

I det ingår att återta kontrollen över järnvägstrafiken och att sätta stopp för försäljningar av statliga bolag. I samma andetag kommer nej till vinstintressen i välfärdssektorn. ”I huvudsak” ska skola, vård och omsorg drivas i offentlig regi.

– Men vi har aldrig bråkat om att det finns en Waldorfskola här och där.

Vänsterpartiet har backat tre val i rad, något som till slut fick Lars Ohly på fall. Men Jonas Sjöstedt menar att partiet nu har ett guldläge att växa.

– Att se socialdemokratin så här vingklippt och stukad och rådvill, det är nästan svårt för mig att ta in. Men det gör ju också att förväntningarna och kravet på oss att kliva fram som det andra vänsterpartiet är större än någonsin.

På samma sätt som de nya Moderaternas framgångar grundlades när de upphörde att definiera sig som Socialdemokraternas motståndare, måste Vänsterpartiet låta bli att hela tiden ”snegla” på S, anser han.

– Vi måste ta på oss en större kostym där vi producerar idéer som de får förhålla sig till. Annars kan vi inte växa. Men jag ser det inte som att vi ska sikta på ett visst partis väljare. Det är vår egen politik som ska ha lyskraft.

Jonas Sjöstedt hoppas att partiet, med honom vid rodret, ska ”öka rejält”.

– Någonstans hoppas jag ju att vi ska etablera oss på något tvåsiffrigt.

Finns det ett politiskt vakuum som Vänsterpartiet skulle kunna exploatera?

– Absolut, det är bara vår egen förmåga som hindrar oss. Men det har den gjort förut...

Lång resa till Vänsterpartiets topp:

Tor Jonas Sjöstedt, 46 år och riksdagsledamot, har ägnat en stor del av sin tid som politiker på resande fot. Han föddes i Göteborg men flyttade till Umeå och jobbade på Volvo Lastvagnar. När han ska till övre Norrland från Stockholm flyger han. Annars är det tåg som gäller, som den här söndagskvällen från Gällivare till Umeå.

En kopp varmt te i kafévagnen. Hustrun ringer för att säga godnatt. Jonas Sjöstedt har en vuxen dotter och ett tvillingpar på fyra år.
”Disciplin. Man får välja bort allt utom familjen. Inga öl med grabbarna eller fotbollsmatcher”, säger han om ett framtida liv som partiledare.

Jonas Sjöstedt har bokat sovvagn. Förseningar på Norrlandstågen är mer undantag än regel. Staten bör återta kommandot över järnvägstrafiken, menar han.
Under hans år som EU-parlamentariker (1995–2006) fick partiet som minst 12,8 procent. I förra valet blev det 5,7 procent.

Umeå station 00.18. Tåget är i tid och Jonas Sjöstedt ska kvittera ut sin hyrbil för att köra till familjens hus utanför Umeå. Basen är i Stockholm, men han återvänder alltid till Umeå. Här brukar han få rekordmånga personkryss: i senaste riksdagsvalet 32,3 procent. Det är ändå inget mot vad han fick i EU-valet 2004 – 54,3 procent av V:s väljare.