– Normalt bestrålar man bara människor i medicinskt syfte. Att bestråla människor i säkerhetssyfte är inte omnämnt i strålskyddslagen, säger Carl-Göran Stålnacke, inspektör vid statliga Strålsäkerhetsmyndigheten.

Den nya flygsäkerheten skulle enligt Carl-Göran Stålnacke kunna bli en Pyrrhusseger som kostar mer än den smakar.

– Börjar man med den här typen av säkerhetskontroller i flygbranschen så är det inte osannolikt att man senare inför det på fler områden som på tåg och på fotbollsmatcher, säger han.

Är skanning på flygplatser bra eller dåligt?
– Det vågar jag inte uttala mig om. Det är helt klart att området kan föranleda en diskussion med argument för och emot.

Säg att man flyger tio gånger under ett år, är det farligt att kroppsskannas så många gånger?
– För individen innebär det ingenting och det är knappt mätbart. När det gäller personal så förutsätts att de befinner sig så att de inte får någon dos från utrustningen.

Problemen uppstår enligt Carl-Göran Stålnacke om säkerhetsskanner används på fler områden.

– Då ökar dosen som kollektivet ges. Då kan man räkna fram teoretiskt hur cancerrisken ökar hos befolkningen, säger han.

Han berättar att det finns olika teknik i olika utrustning. Skanningutrustning som innehåller joniserande strålning, som röntgenstrålning, kontrolleras och kräver tillstånd av Strålsäkerhetsmyndigheten. Apparater med annan strålteknik kontrolleras inte som lagen ser ut i dag.

Går det att veta om en apparat är kontrollerad?
– Inte på annat vis än om det är annonserat och olika länder har olika regelverk. Men om Strålsäkerhetsmyndigheten kräver att det ska finnas information om kontroller på svenska apparater, så kommer det att finnas där. Men jag kan inte säga nu att vi kommer att kräva det.

Så det kan finnas säkerhetsskanner på flygplatser som inte kontrolleras?
– Det finns ett stort mått av utrustning i samhället som i detalj inte går att veta om den är kontrollerad. Det åvilar verksamhetsbedrivaren att följa gällande regelverk.