Strategin har diskuterats åtminstone de senaste tio åren och börjar nu få genomslag i officiella rekommendationer för hjärtvården i flera länder, däribland Sverige.

Det handlar om riskerna för att få hjärtinfarkt och slaganfall, västvärldens största sjukdomar som dessbättre numera minskar kontinuerligt för varje år, och hur de ska värderas.

Den intensiva forskningen har resulterat i att en rad hjärtrisker blivit etablerade som till exempel rökning, högt blodtryck, höga blodfetter och fetma. Det är hälsoproblem som mer och mer sysselsätter vården och där läkemedelsföretagen erbjuder en uppsjö av olika preparat.

Men riskbedömningar är svårt och det finns enighet om att varje individ måste bedömas individuellt genom att väga samman samtliga eller åtminstone flera av hans eller hennes riskfaktorer. Inte stirra sig blind på enbart en eller ett fåtal. En person kan till exempel ha höga blodfetter men få eller inga andra riskfaktorer och då behöver kanske inte blodfetterna behandlas med läkemedel.

För att hjälpa läkarna i dessa beslut finns numera flera olika datoriserade program som kombinerar kända risker. I Sverige sprids sedan 2005 med stöd av Socialstyrelsen ett program som heter Score eller Heartscore. Det mäter fem faktorer – rökning, ålder, kön, blodtryck och blodfetter – och sägs förutsäga risken att dö i hjärtinfarkt inom de närmaste tio åren.

Forskare i Umeå har nu applicerat Score på 22000 deltagare i en stor hälsoundersökning i Västerbotten som startade i början av 1990-talet.

–Vi gjorde Score-beräkningar på samtliga och följde därefter utvecklingen under tio år. På så sätt kunde vi alltså se hur många som faktiskt dog i hjärtinfarkt, säger professor Lars Weinehall, epidemiolog i Umeå, som ledde analysen.

Slutsatsen blev att Score förutsade 359 dödsfall i hjärtinfarkt, men i realiteten inträffade 229. Score gav alltså alltför höga siffror.

Idag publiceras i den brittiska läkartidningen British Medical Journal den hittills största undersökning av hjärtriskbedömningar där över en miljon personer med känd hjärtsjukdom följts upp till tolv år. Dessa testades med två olika riskberäkningsprogram, ett äldre (kallat Framingham) som officiellt rekommenderas i Storbritannien för att fatta beslut om läkemedel mot höga blodfetter och ett nyare kallat Qrisk som togs fram för några år sedan.

Också här framkommer felaktiga för höga siffror med den etablerad Framingham-metoden. Den överdrev risken för hjärtsjukdom med 32 procent hos männen och 10 procent hos kvinnorna. Den nyare Qrisk gav däremot mer adekvata siffror och kunde ringa in en mindre grupp med påtagligt högre reell risk.

Rekommendationen från forskarna i BMJ är att de brittiska myndigheterna så snabbt som möjligt bör gå över till Qrisk. Qrisk innehåller fler riskfaktorer än Score som används i Sverige, nämligen också BMI-vikt, ärftliga risker, social isolering och behandling med blodtryckspreparat.

–Utan tvekan har den här helhetsynen på bedömningen av hjärtrisker kommit för att stanna, kommenterar professor Mårten Rosenqvist på Södersjukhuset i Stockholm. Frågan är nu vilket eller vilka program som fungerar bäst, hur många av alla kända riskfaktorer som ska tas med till exempel. En jämförelse mellan Score och Qrisk skulle till exempel vara värdefullt.

Han menar att alltför många mätfaktorer riskerar att göra systemen för krångliga och svårtolkade.