Idag landar Air Force One på Kastrup och president Barack Obama kommer för att delta i toppklimatmötet på Bella center. Redan igår gjorde utrikesminister Hillary Clinton entré för att annonsera att USA kommer att bidra till de 100 miljarder dollar som ska finansiera de fattigaste och mest drabbade utvecklingsländerna anpassning till klimatförändringarna.

Visserligen är det oklart hur mycket pengar USA ska stå för, men USA:s klargörande är ändå en markering att man deltar aktivt i det internationella klimatarbetet.

Hillary Clinton var dock mycket tydlig på en punkt: Utan ett avtal med utsläppsminskningar från både i- och u-länder så blir det inga pengar från USA.

Klimatpengarna är en av de knäckfrågor som till slut kunde börja förhandlas igår. Hela Bella center höll andan när danske statsministern Lars Løkke Rasmussen snabbt som blixten slog klubban i bordet för att få sitt förslag godkänt om att två grupper skulle börja förhandla om två texter – Kyotoprotokollet och det andra avtalet som kallas LCA (Long term cooperative action).

Det hindrade inte G77, utvecklingsländerna, från att ha invändningar, och det gick att ta på luften i plenisalen innan dispyten löste sig och förhandlingarna kunde börja. På två spår.

För Kina har den utgången varit högsta prioritet, att hålla fast vid Kyotoprotokollet. Så första ronden gick till Kina, uppbackat av hela G77, kan man konstatera, efter dygn av blod, svett och tårar.

Det är en tung prestigeförlust för EU och den danska mötesordföranden, vars upplägg inför Köpenhamn har gått ut på att få fram ett avtal som omfattar både USA och Kina, det vill säga inte Kyotoprotokollet.

Igår nekade miljöminister Andreas Carlgren till att EU har en skuld till den allvarligt försenade förhandlingsprocessen eftersom den var så inriktad på ett spår från mötets start. Nu säger han att han har varit inställd på att förhandlingarna skulle ske i två spår, men att det i slutänden kan bli ett avtal.

Det har i alla fall inte Sverige som EU-ordförande lyckats kommunicera till G77-gruppen, som ägnat värdefulla förhandlingsdagar till att tvinga tillbaka Kyoto på banan. Nu gäller det att rädda det som går. Statsminister Fredrik Reinfeldt försökte igår kväll samla ” en grupp av länder som vi hoppas ska hitta grunderna för en lösning”, sade han vid en snabb pressträff.

Konsttricket som måste utföras är att få USA och Kina att acceptera varandras åtaganden om minskade utsläpp. Hittills har de inte närmat sig varandra alls utan snarare befäst sina tidigare positioner. För USA innebär det några få procents minskning till 2020, men desto mer till 2025 och 2030, räknat från 1990.

Kinas bud är att minska sina utsläpp i förhållande till BNP jämfört med idag, men med en stark ekonomisk utveckling kan det innebära ökade utsläpp i slutänden.

Frågan är vad Obama och Kinas premiärminister Wen Jiabao har med sig till Bella center.

SvD har inget utgivaransvar för det som skrivs i detta twitterflöde.