För att byta juridiskt kön måste både män och kvinnor i dag sterilisera sig. I praktiken har det dock ofta handlat om kastrering, säger Johan Rinder, verksamhetschef vid kliniken för rekonstruktiv plastikkirurgi på Karolinska universitetssjukhuset.

Han välkomnar väntande lagändring, där kravet på sterilisering tas bort. Men i den mediala debatten har de medicinska bitarna inte fått lika stort utrymme som de etiska – och frågan saknar fortfarande vissa svar, menar Rinder.

– Jag har som läkare emellanåt varit tveksam till att låta könskörtlarna vara kvar.

Skälen är olika beroende på kön.

Då det handlar om män som ska få kvinnligt könsorgan måste testiklarna tas bort, enligt Rinder. Alternativet vore att placera dem i buken, vilket enligt studier ökar risken för cancer.

– Jag skulle inte gå med på att genomföra ett sådant ingrepp.

För kvinnor som ska bli män är situationen en annan. Allt fler har i dag en önskan om att frysa ägg, för att senare i livet kunna få biologiska barn.

Eftersom kvinnans genitalier inte är synliga på samma sätt som mannens, behöver de inte heller opereras bort. Här pekar Johan Rinder i stället på en annan problematik: hormonerna.

Då en person byter kön blir han eller hon alltid beroende av hormoner. För kvinnor som blir män handlar det om testosteron, medan män som blir kvinnor får östrogen.

Rimligt att individens fria val går före –men under kontrollerade medicinska former.

Plastikkirurgen Johan Rinder.

Om könskörtlarna opereras bort avtar den naturliga hormonproduktionen. De kvinnor som behåller sina äggstockar men samtidigt äter testosteron för att få manligare drag, bibehåller viss egen produktion av östrogen.

– Personen i fråga får både östrogen och testosteron. Det ena naturligt, det andra via tillskott. Här råder viss osäkerhet om de långsiktiga effekterna. Okontrollerade höga hormonhalter ska inte underskattas, säger Johan Rinder.

Han påpekar att man i dag inte vet vad hormonsubstitution för den som behåller sina könskörtlar skulle kunna innebära på sikt.

– Kanske föreligger en ökad sjukdomsrisk också här, även om den får bedömas som liten. Med viss reservation för den osäkerhet det innebär decennier fram i tiden är det ändå rimligt att individens fria val går före –men under kontrollerade medicinska former.