Juholt i talarstolen.
Foto: Simon Paulin
Brigitte Mral är professor i retorik vid Örebro universitet. Hon tycker att det installationstal som Håkan Juholt höll vid Socialdemokraternas extrakongress på lördagen var väldigt väl förberett.
– Det var genomarbetat och han använde mycket välvalda formuleringar och ansträngde sig för att vara nyskapande, säger hon.
– De senaste åren politiska tal haft väldigt mycket upprepningar om exempelvis vård, skola och omsorg, och det försökte han undvika. Däremot upprepade han ordet solidaritet ett otal gånger, fortsätter hon.
Håkan Juholt gav många exempel och bjöd på färgstarka bilder, små berättelser och citat. Han gjorde också flera anspelningar på tidigare socialdemokratiska idoler som August Palm, Tage Erlander och Olof Palme, samt nämnde sina direkta föregångar Mona Sahlin och Göran Persson i positiva ordalag.
– Han höll sig inom ramen för ett linjetal genom att anknyta till traditionen, säger Brigitte Mral.![]()
Det var ju ett visionstal i egentlig mening.
Brigitte Mral, professor i retorik vid Örebro universitet.
Samtidigt var Juholt mycket tydligt orienterad framåt.
– Det var ju ett visionstal i egentlig mening; att staka ut framtiden positivt och använda många positiva värdeord som ”tillsammans”, samt alla socialdemokratiska värdeord som ”trygghet”, ”jämlikhet” och ”solidaritet”.
Detta kontrasterade Juholt med sin tolkning av den nu förda politiken, med ord som ”rädsla”, ”oro”, ”girighet” och likande.
– Han var väldigt polariserande på det sättet och jag tror att många uppskattar en tydlighet i det här läget även om inte alla håller med honom, säger Brigitte Mral.
Däremot fick hon ibland känslan av ett väckelsemöte.
– Det var så uppenbart att applåderna var planerade. Så gör man i och för sig alltid om man är en skicklig retoriker, att man siktar på applåder på vissa ställen, men det här var tydligt på ett sätt som jag inte sett innan, säger Brigitte Mral.
– Nu tog han det med humor och det var ett sätt att vara spontan och att förta intrycket av regisserade publikreaktioner, tillägger hon.
Att i slutet av talet nämna Obama var enligt Mral ytterligare ett sätt för Juholt att ta stöd i andra ethos.
– Han använde alla de positiva förebilder och analogierna som han bara kunde hitta, utan att gå till överdrift.
Dessutom är den här typen av tal inte till för att komma med logos, som siffror och fakta, utan det ska vara ethosskapande, förklarar Brigitte Mral.
– Det ska stärka hans trovärdighet, samtidigt som det ska visa känslor, vilket han gjorde framförallt när han talade om barnfattigdom som är ett väldigt starkt känsloord.
Slutomdömet från Brigitte Mral blir ett självmedvetet, väl genomarbetat och överraskande polariserande tal. Också ett väldigt tydligt, ibland kanske övertydligt, framförande.
– Det som skiljer det från andra tal är den tydliga profilen, och det kan man tycka vad man vill om, men tydligt var det, säger hon.









