Folkpartiledaren Jan Björklund inledde utan att säga hej eller önska välkommen. Istället dök han rätt in i en berättelse om en 88-årig kvinna i rullstol som kände sig som fånge i sitt hem. Det är ett retoriskt grepp som Martina Skowronska gillar.
- Det var känslomässigt och något som många kunde relatera till eftersom många har någon anhörig som är gammal och i en liknande situation. På det här sättet satte han tonen direkt, säger hon.
Björklund använde sig också vid flera andra tillfällen av känslomässiga historier.
- Det här gjorde också talet tungt och dystert. Han målade upp en ganska mörk bild av verkligheten och det blev en allvarlig ton i talet, säger Martina Skowronska.
Hon tycker också att Björklund lyckades bra när han började med att tala om världsekonomin, och sedan knöt det till utbildningen och skolan.
- Det är ju folkpartiets profilfråga, så det var väldigt snyggt att presentera det på det här sättet, säger hon.
Men även om talets innehåll var utmärkt drogs det ned av framträdandet. Igår kritiserade Martina Skowronska vänsterns Lars Ohly för att vara för manusbunden. Björklund var inte bättre. Han har ett tråkigt kroppsspråk och utnyttjar inte scenen, utan gömmer dig bakom talarstolen.
- Talet var känslosamt. Då förlorar det desto mer på att talaren är stel och tittar ner, säger Martina Skowronska, som särskilt reagerade på att Björklund tittade i manus även när han talade om sin egen uppväxt.
- Det ger känslan av att han är osäker, säger hon.
Att skolpolitiken fick stor plats i talet förvånar inte Martina Skowronska. Men hon tror att det FP främst ville förmedla var att de inte bara bryr sig om skolan, och det gjorde Björklund genom att ge äldreomsorgen en framträdande roll.
- Jag tror inte att han vände sig till någon särskild grupp i samhället, eftersom han tog upp flera frågor som väldigt många kan relatera till. Och jag tror att han lyckades i den meningen att han berättade historier som väcker känslor hos många.
