Vi beslutade oss för att starta en tradition för våra barnbarn: när man fyller åtta år får man under året åka med mormor och morfar till London eller Paris ett par dagar. Nyligen testades projektet för första gången när vi for med Tilde till London. Det blev en sådan succé att jag vågar ge detta tips till mor- och farföräldrar eller andra vuxna med lämpliga barn i närheten. Res med barnbarn! Ett barn i taget. Låt syskonen längta.
Man behöver inte nödvändigtvis åka så långt som vi gjorde. Helsingfors, Köpenhamn, Oslo eller Trosa kan också vara spännande. Det är resan och upplevelserna som är målet, glädjen hos barnet att få vara den vars perspektiv styr vad som ska göras.
Vi försökte vara noga just med perspektivet och komma ihåg att detta var hennes första besök i London. Allt är nytt och annorlunda, även sådant som vi som vana vuxenresenärer kanske gäspar åt eller inte ser alls längre. Skyltarna på Heathrow, biljettsystemet i tunnelbanan, brevlådorna …
Bara att långsamt gå på gatorna och lägga märke till allt, kommentera allt, blir en upplevelse för båda generationerna.
Vi ville därför inte packa åttaåringens program med specifika och tidsstyrda evenemang eller långa museibesök eller shoppingrundor som mest är för vuxna. Istället tog vi bland annat en ostressad promenad med början på Tower Bridge, denna Londonsymbol, där vi gjorde vad stadens barn gjort genom åren: Stå över klaffbrons skarv med en fot på varje sida och känna hur de rör sig när tunga fordon kör över. Superenkelt nöje och gratis – liksom att titta över mot City och kommentera den märkliga skyskrapan i glas som kallas Gurkan. Gratis fniss. Ned på kajen på södra sidan. Förbi Stadshuset som också är en ganska konstig glasbyggnad (de vuxna kallar den Testikeln), förbi museifartyget HMS Belfast och räkna kanonerna på ett ungefär.
Gå över London Bridge och kolla in Tower Bridge därifrån. Fortsätt till The Monument, nära bron på norra sidan. Denna 50 meter höga doriska kolonn står 50 meter från den plats på Puddinggränd (Pudding Lane) där branden 1666 bröt ut. Upp för spiraltrappan och räkna stegen! Kontrollera att de är 311. Diplom när man kommer ned. ”Det blev 622 steg”, sa Tilde.
Självklart åkte vi dubbeldäckare och såg till att det var buss 9 där ungefär var tredje buss är en gammaldags Routemaster, öppen där bak för av- och påstigning. Leksaksvaruhuset Hamleys fick ett besök, fattas bara. Vi såg det beridna vaktombytet, kikade in mot Downing Street 10 och böjde nackarna bakåt intill Big Ben. Och vi studerade pelikaner och andra fåglar bland havet av vårblommor i St James’s Park, pekade ut drottningens slott i änden av The Mall och på trapporna upp mot Waterloo Place sjöng vi den gamla barnvisan, en nidvisa egentligen, om the Duke of York, han som står staty där på trappans krön. Oh, the grand old Duke of York/He had ten thousand men …
Själva tanken, och därmed tipset, är att inte febrigt packa barnets program med evenemang utan istället makligt och nyfiket röra sig mellan några hållpunkter och låta åttaåringen bygga sin egen bild.
Tilde längtar redan tillbaka till London.
