Den 67-årige sydkoreanske diplomaten som nådde FN:s högsta topp 2007, är på rundtur i Skandinavien. Efter Norge och Danmark är det Sveriges tur, och på programmet står en ceremoni vid Dag Hammarskjölds grav i Uppsala, samt träff med Reinfeldt och lunch med bland annat biståndsminister Gunilla Carlsson. Det är andra gången Ban Ki-moon besöker Sverige.

–Det är viktigt att generalsekreteraren regelbundet besöker medlemsländerna, speciellt Sverige som i så hög utsträckning stöttar FN, säger Pekka Johansson, pressekreterare på Svenska FN-förbundet.

Kanske blir det fler visiter de närmaste åren, eftersom Ban nyligen omvaldes för ytterligare en mandatperiod. Inga andra kandidater ställde upp, och Ban fick enat stöd från FN:s permanenta medlemmar USA, Storbritannien, Frankrike, China och Ryssland.

Men omvalet var inte självklart, då Ban Ki-moon har många kritiker. När han tog över rodret efter Kofi Annan ändrades tonläget radikalt, och Ban har kritiserats för att vara alltför lågmäld, undfallande gentemot diktaturer och okarismatisk. Han har klandrats för att inte kritisera människorättsbrott i mäktiga länder som Kina och Ryssland, särskilt i fallet med Kinas fängslande av Nobelpristagaren Liu Xiaobo förra året. Han har även anklagats för att bry sig mer om ”röda mattan än världsorganisationens väl”.

Till hans främsta kritiker hör den tidigare revisionschefen på FN Inga-Britt Ahlenius, och Norges biträdande FN-ambassadör vars missbelåtna brev offentliggjordes 2009. Ahlenius har i en frän bok sågat Ban jäms med fotknölarna, och anklagat honom för nepotism, brist på insikt, rädsla för auktoritet, uselt ledarskap och allmän inkompetens.

Men andra är inte lika kategoriska. Ban Ki-moon har lovordats av västländerna för sitt stöd för militär intervention i Elfenbenskusten och Libyen, sitt stöd för de folkliga upproren i Nordafrika och Mellanöstern samt för sin roll i återuppbyggnaden av Haiti. Han har fått beröm för ett nytt FN-organ för kvinnofrågor, samt sitt engagemang i miljöfrågan. Det sistnämnda slutade dock i ett misslyckande, när klimatförhandlingarna i Köpenhamn kollapsade 2009.

Vissa anser också att Bans ”tysta diplomati” är rätt strategi. FN:s människorättskommissarie Navi Pillay menar att ”Bans lågmälda tysta diplomati ibland kan rädda liv, leda till frihet och släppta fångar”. Philippe Bolopion från Human Rights Watch tycker dock att Ban varit alltför lam i människorättsfrågor och ”hoppas att han nu när han är omvald kan bli tuffare, särskilt mot Kina”.

–I viss mån bör den negativa bilden av Ban nyanseras. Flera svenska regeringsföreträdare samarbetar väl med honom. Vi hoppas att han är en aktiv generalsekreterare under nästa period, och att medlemsländerna ger honom stöd i arbetet, säger Pekka Johansson.