Det nordiska toppmötet kolliderade med ett mindre välregisserat pensionsutspel. Men statsministern är åter i centrum av den politiska debatten och relanseringen av Fredrik Reinfeldt är genomförd.

Minns ni Fredrik Reinfeldt?

Lyssnar man på statsministern själv och hans medarbetare fanns det en period risk att hans namn skulle falla i glömska.

Under några veckor nyligen hårdbevakades Socialdemokraternas trassliga själsliv. Först Håkan Juholts sorti, och sedan rekryteringen av Stefan Löfven som hans efterträdare.

”Det har varit svårt att komma ut och få plats” klagade Reinfeldt i ett radiosänt telefonväkteri i slutet av januari.

Personkonflikter som de kring Håkan Juholt tenderar enligt Reinfeldt att ta ”över från andra frågor som mer handlar om att återspegla samhällsproblem”.

Kanske är det så. Man kunde ju hur som helst tycka att regeringsalliansen borde vinna sympatier när huvudmotståndaren ägnar sig åt självskadebeteende. Men i SvD/Sifos väljarbarometer för januari, som genomfördes före Juholts avgång, ledde regeringspartierna bara med 2 procentenheter före det gamla rödgröna blocket.

Och den sammanvägda trenden i de senaste månadernas svenska mätningar har varit att skillnaden mellan blocken minskar.

Men beror det på

1. att regeringen haft svårt att nå ut till väljarna ?

2. att väljarna inte är så imponerade av det som ändå har nått ut till dem?

För kretsen runt Reinfeldt är det första förstås rätt svar. Och det nordisk-baltisk-brittiska toppmötet var en perfekt tajmad möjlighet att relansera Fredrik Reinfeldt från hans skuggtillvaro.

Här kunde statsministern uppträda som en ansvarskännande och internationellt erkänd statsman. En politiker som diskuterar viktiga framtidsfrågor som äldres deltagande i arbetslivet, och hur man förbättrar kvinnors karriärmöjligheter.

Detta samtidigt som ledare för mindre välskötta ekonomier i södra Europa tvingas ägna all kraft åt att hantera sina budgetkriser.

Vid mötets avrundning satt Fredrik Reinfeldt intill Storbritanniens premiärminister David Cameron, som skämtsamt sa att det vore tråkigt om rubrikerna blir att toppmötet vill att deras medborgare ska ”jobba tills de faller ifrån”.

Det var just den debatten Fredrik Reinfeldt hamnade i efter att i en DN-intervju ha talat om ett arbetsliv som kan sträcka sig till 75 års ålder. Nu fick han ägna mycket tid åt att förklara att han inte vill tvinga människor att skjuta upp pensionen i tio år.

På sin hemsida har Moderaterna för säkerhets skull lagt ut en text som ska förklara det hela. För nu får Fredrik Reinfeldt plats i medierna igen.