Det var 228 dagar kvar till valet när statsminister Fredrik Reinfeldt tog ett danssteg och övergav arbetslinjen, som den såg ut när han blev statsminister för snart fyra år sedan.

Arbetslinjens viktigaste verktyg har varit jobbskatteavdragen, alltså sänkt skatt för alla som jobbar, men inte för pensionärer, sjukskrivna och arbetslösa.

Syftet har varit att det ska löna sig bättre att jobba, drivkrafterna för att komma i arbete måste förstärkas. Skatten på pensioner har senare under mandatperioden sänkts vid två tillfällen, men inte alls lika mycket som för löntagare.

Och de pensionärer som klagat på principen har fått höra att fler jobb leder till bättre pensioner. Och att fler som arbetar är en förutsättning för finansieringen av välfärden när allt fler blir äldre.

Socialdemokraterna har lovat att sänka skatten på pensioner, och Fredrik Reinfeldt har vid flera debatter den senaste tiden också sagt sig vara beredd att sänka skatten ytterligare.

Men han har också framhållit att en omvald borgerlig regering vill fortsätta med sänkta inkomstskatter för löntagarna. Igår halkade dock jobbskatteavdraget ner två pinnhål på regeringens prioriteringslista. Först kommer breda skattesänkningar för pensionärer, sedan insatser för barnfamiljer, särskilt ensamstående föräldrar utan jobb eller med deltidsarbete.

Kanske är det de som, med finansminister Anders Borgs ord, behöver stöd för att de har drabbats av ”ofärd” under krisen?

När det är valår förändras alltså kärnan i regeringens politik. Arbetslinjen förde de borgerliga till makten, nu ska trygghetslinjen rädda dem kvar.