ANALYS | ”De nya moderaterna”


ÖREBRO, SvD.se
Minst ett skäl har moderaterna att enas om den nya partilinjen: den plågar ärkefienden. Förlusten av högerspöket ger socialdemokraterna svåra fantomsmärtor.
Statsminister Göran Perssons argumentation mot moderaterna växlar nu mellan två svårförenliga linjer.
A) Det är ”samma gamla höger” med lite ny design: Reinfeldt är en ulv i fårakläder.
B) Moderaterna har faktiskt lagt om politiken: Reinfeldt är en hållningslös opportunist.
Förändringarna har också gått fort efter partiledarskiftet 2003.

För utomstående liknar Reinfeldt en moderat Gorbatjov, vars radikala partireformer både slår omvärlden och partivänner med häpnad.
Men han argumenterade faktiskt för just den här moderata metamorfosen långt innan han blev moderatledare.

I praktiken är det Reinfeldts syn på Carl Bildts misstag som ligger till grund för det som partiledningen nu kallar ”de nya moderaterna”.
Som Muf-ordförande och nybliven riksdagsledamot följde Reinfeldt hur Bildt ledde regeringen under 90-talskrisen.
I en bok efter maktförlusten sågade Fredrik Reinfeldt Carl Bildts totala dominans i partiet och hans ödestro på ”den enda vägens politik”.

Slutsatsen efter Bildtårens stora nedskärningar var att borgerligheten måste bli bättre på välfärd och trygghet.
Jag intervjuade Reinfeldt innan boken kom ut våren 1995. Han sa att det egentligen räcker med ett borgerligt parti. Och moderaterna måste breddas: mot mitten förstås.
”Jag tror att om vi skall bli större så måste vi kunna rymma hela borgerlighetens idéer. Det är ett vägval vi måste göra.”

Carl Bildt placerade efter kritiken Reinfeldt i moderaternas Sibirien, men på partistämman
i Örebro tio år senare blir Reinfeldt fullkomligt rehabiliterad.
Stämman lägger den gamla skattepolitiken och den liberala arbetsmarknadspolitiken i papperskorgen. Bildts främsta profilfråga EU debatteras inte ens, och partiprogrammet från Bildts statsministertid makuleras.

Fredrik Reinfeldt förefaller alltså genomföra något han planerat i ett decennium.
Men den planeringen är han nästan ensam om i partiet, så de snabba svängningarna inbjuder förstås till anklagelser om opportunism.
• Ingen i partiets riksdagsgrupp är vald på den politiska inriktning som partistämman nu lagt fast.
• Alla förändringar innebär att partiet byter till positioner som har starkare stöd i opinionen.
• Samma moderater som nyss ville krossa den svenska arbetsmarknadsmodellen bekänner på stämman sin kärlek till kollektivavtalen.

Den andel av väljarna som ”vet vad partiet vill” har halverats på ett år, men ironiskt nog har sympatierna för moderaterna samtidigt ökat.
Och som politiskt argument är anklagelser om opportunism andra klass, som får tas till i brist på genuina konflikter.
Därför har Göran Persson nu något gemensamt med de nyliberala muf-arna: båda saknar de gamla moderaterna.