Tyvärr spelar det roll var man bor, både när det gäller omfattning och kvalitet på rehabiliteringen.

Göran Hägglund, socialminister

Det är Neurologiskt handikappades riksförbund, NHR, som gjort en kartläggning av landstingens rehabiliteringsinsatser. Det handlar om vad som finns inom det egna landstinget, vad man köper i andra landsting och om det erbjuds någon rehabilitering utomlands exempelvis för MS-sjuka. Eller rättare sagt har NHR försökt göra en kartläggning. Flera av landstingen har helt enkelt struntat i att lämna några uppgifter, trots många påminnelser.

– Vi tror att det beror på att många landsting har dålig koll på sina verksamheter och vilka patienter som får del av insatserna. Men då har man ju heller ingen aning om det är tillräckligt, effektivt eller av bra kvalitet. Dessutom blir det omöjligt för patienterna att göra ett juste val om inte ens vi som patientorganisation kan få ut några svar, säger Robin Zachari på NHR med 13000 medlemmar.

Kronoberg och Gävleborg får ett bra betyg eftersom de ger medicinsk rehabilitering för nästan alla patienter inom det egna landstinget. Även Halland och Jönköping har egen rehabilitering med övernattning men har inga uppgifter om hur många som får del av insatserna. Några landsting måste skicka sina patienter till andra delar av landet.

– Det kan vara ett lotteri och här handlar det ändå om stora patientgrupper som exempelvis har MS, Parkinson, Als eller lyckats överleva en stroke. Dessutom ställs krav på att sjukskrivna ska prövas mot arbetsmarknaden, men hur ska det gå till om det inte finns någon rehabilitering för dem, säger Robin Zachari.

Göran Hägglund håller med om att det är ”jätteviktigt att rehabiliteringen fungerar så att sjukskrivna kan testa sin förmåga att komma tillbaka på arbetsmarknaden”.

– Tidigare lämnades de vind för våg, nu vet vi att satsningen på rehabiliteringsmiljarden fått ner sjukskrivningarna en del bland dem med kronisk värk och lättare depressioner. Men vi kan absolut gå vidare med fler insatser, säger han.

Socialministern anser självkritiskt att det finns ett betydande utrymme för förbättringar och att man måste få bort de stora regionala skillnader som finns.

– Tyvärr spelar det roll var man bor, både när det gäller omfattning och kvalitet på rehabiliteringen. Men det är prioriterat för oss att få en jämlik vård över landet och då måste vi få fram fler öppna jämförelser mellan landstingen, säger han.

På Socialstyrelsen har man sedan 2004 gjort flera stora granskningar av de rehabinsatser som finns i landet. Man har slagit larm om brister hos landstingen att redovisa hur stora behoven är och hur långa väntetiderna är. Ofta görs heller inga individuella rehabplaner. Inte minst för de äldre finns ett stort gap mellan behov och vad som erbjuds och dessutom måste bemötandet bli bättre av personer som har funktionshinder.

Så sent som i december förra året påpekade Socialstyrelsen att situationen förbättrats något, men att det återstår mycket för att ta fram evidensbaserad kunskap och uppföljningsbara data på rehabområdet.

– Sverige är duktigt på att klara av akuta lägen inom sjukvården, men aningen sämre på vården därefter. Vår känsla är att det blivit bättre, men det är svårt att följa utvecklingen eftersom rehabiliteringen inte alltid kan brytas ut som en speciell verksamhet. Den ingår i ett paket av insatser, säger Lena Palm Samuelsdotter, utredare på Socialstyrelsen.