Samma dag som den borgliga regeringen presenterades berättade nämligen två av de nya ministrarna, Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò, för SvD att de använt sig av svart arbetskraft.

Avslöjandet blev starten för ett mediedrev, och det dröjde inte länge innan det dessutom framkom att handelsministern Maria Borelius familj ägde ett sommarhus via ett bolag i ett skatteparadis, samt att kulturministern Stegö Chiló aldrig betalat tv-licens.

Båda ministrarna tvingades avgå efter uppdagandet, och ingen av dem satt längre än tio dagar som ministrar. Borelius åtta dagar utgör hittills den kortaste tid under vilken ett svenskt statsråd innehaft sin post i modern tid.

Fredrik Reinfeldt fick ta emot hård kritik för sitt sätt att hantera skandalerna. Han ansågs inte ha kontrollerat ministrarnas bakgrund och tog inte tillräckligt avstånd från deras fifflande. Ett halvår efter avgångarna tvingades statsministern försvara sina rekryteringar i konstitutionsutskottet.

– Min ingång var inte att gå igenom hela brottsbalken, svarade Reinfeldt då på kritiken och sade att vissa förseelser kan accepteras.

Senare skulle det också framgå att även finansminister Anders Borg anlitat svart hjälp. Reinfeldt beslutade att inte driva frågan vidare och när inga vittnen trädde fram på egen hand lades även utredningen mot finansministern ned.

Men ministeravhoppen i Reinfeldts regering fick inte sitt slut där. Totalt har sex ministrar lämnat sedan 2006.

Den 5 september 2007 avgick försvarsministern Mikael Odenberg (M) i protest mot regeringens besparingsplaner för försvaret.

Även arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) valde att avgå i somras efter vad han vid en presskonferens under Almedalsveckan angav som privata skäl. Aftonbladet skulle sedan hävda att ett sexköp skulle ha legat bakom avgången, men detta förnekades av Littorin.

Mindre skandalöst avgick partiledaren Leijonborg (FP) efter en kortare period som högskole- och forskningsminister 2009. Cecilia Malmström (FP) slutade som EU-minister 2010 för att i stället bli ny svensk EU-kommissionär.

Reinfeldts pressekretare Sebastian Carlsson ville på tisdagsmorgonen inte kommentera hur statsministern förberett årets val av ministrar för att undvika en upprepning av 2006 års dramatik, utan hänvisade till presskonferensen efter riksdagsöppnandet. Men till GT säger Reinfeldt att han gjort bakläxan sedan sist.

– Jag drog lärdom av det som hände 2006. Bland annat har vi byggt ut de frågor som vi ställer till aktuella statsråd som en mer omfattande genomgång än vad jag genomförde då. Men man ska vara ödmjuk för att det kan i enskildheter uppträda kritik av det slag som varken jag eller den person som jag pratade med hade förutsett, säger han.

Att han som statsministern har en viktig ansvarsroll i ministerspelet har han även tidigare varit tydlig med att uttrycka.

– Det är klart att allt ansvar faller tillbaka på regeringsbildaren, har han i efterhand kommenterat avhoppen.