Det här är en nyckelmening i den försvarspolitiska propositionen: ”Inga nedläggningar av organisationsenheter inom grundorganisationen sker under innevarande mandatperiod”.

Alla som kan läsa politiska dokument ser förstås den dolda skriften. ”Det kommer fler förbandsnedläggningar, men först efter nästa val”.

Med det kreditupplägget har regeringen i alla fall på kort sikt retirerat från den konfrontation med försvarsvännerna, som inleddes av finansminister Anders Borg (M).

Försvarsutgifterna skulle minska och försvarets slappa budgethantering måste bli bättre. Ekonomistyrningsverket (ESV) fick uppdraget att vara ÖB:s överrock i budgetfrågor.

Och hur det har gått? I en kritisk kvartalsrapport i januari i år skrev ESV att ”få åtgärder av betydelse har hittills vidtagits för att förbättra den interna styrningen och kontrollen”.

För några år sedan sattes försvaret alltså under ekonomisk förmyndare. Nu använder försvarsminister Sten Tolgfors ”Försvarsmaktens bedömning” som bevis för att det nya insatsförsvaret inte blir dyrare än dagens försvar.

I dag söker regeringen inte längre strid med försvarsvännerna. En orsak är sannolikt att kriget i Georgien har påverkat den svenska opinionen i försvarsvänlig riktning.

Alliansregeringen ser nu en mer försvarsvänlig framtoning som är en politisk framgångsväg. På andra områden kallas oppositionen ansvarslös när den föreslår högre utgifter.

När det handlar om försvaret är oppositionen ansvarslös när den vill spara.

Försvaret inordnas nu i blockpolitiken vilket borde innebära tydligare alternativ i valet 2010. Men väljarna bör fråga sig om någon sida verkligen kan betala sina löften.