Orsaken till att materialet hittats är SvD:s granskning av flodvågskatastrofen. Hela mejltrafiken från tsunamin hade sparats i form av band som låg inlåsta i ett kassaskåp, enligt vad SvD:s källor uppgav.
Banden påträffades sedan SvD begärt fram dem av rättschefen vid regeringens förvaltningsavdelning, Bengt Nordqvist, i torsdags morse. SvD uppgav att banden låg i ett kassaskåp och fyndet skedde direkt. Men det hölls hemligt ett dygn för att meddelas av statsministern på en presskonferens i‑går.
– För att inte väcka frågor om att vi håller inne med något vi känner till valde vi att agera mycket snabbt, motiverade Fredrik Reinfeldt presskonferensen.
Regeringen har bett den tidigare Katastrofkommisionen under ledning av Johan Hirschfeldt titta på materialet, märkt ”tsunamiband”.
Flodvågkatastrofen inträffade på annandagen 2004. Efter trettonhelgen 2005 tog personal vid regeringskansliet en särskild kopia av mejltrafiken. Banden omfattar enligt SvD:s källor hela perioden från julen 2004 till trettonhelgen 2005.
Statsministerns uppgift om 100 band som inte går att läsa stämmer inte, enligt SvD:s källor. Fyndet omfattar 150 band och det är bara att sätta in dem i IT-avdelningens mejl-system så kommer informationen fram. Men det är ett tidsödande arbete.
Just mejltrafiken efter tsunamin har varit en central fråga när riksdagens Konstitutionsutskott KU, utredde regeringens tillkortakommanden. Kärnfrågan var varför tidiga larmsignaler inte togs på allvar. Främst det alarmerande mejl som Lennart Brittner vid Försvarsdepartementets underrättelse- och beredskapsgrupp skickade ut redan 06.28 på katastrofdagens morgon.
Mejlet varnade om att en sju meter hög flodvåg svept med allt i sin väg i ett område med 20‑000 svenskar. Avslutningsorden löd: ”det ser väldigt allvarligt ut”.
Mejlet blev ett huvudnummer i KU:s utfrågning av statssekreterare Lars Danielsson den 9 februari, Göran Perssons närmaste man. Lars Danielsson sade att han läst det och förmedlat innehållet till statsministern. Men trots detta agerade varken han eller Göran Persson förrän dagen därpå.
För att få klarhet i om Danielsson var på sitt arbete och läste mejlet begärde KU i vintras besked om det fanns inloggningsuppgifter eller andra uppgifter om Danielssons kontakter. Frågor ställdes fem gånger under februari-mars i år. Regeringen Persson svarade att sådana handlingar eller information inte fanns (se text nedan).
–‑Jag kan bara säga att jag hade ingen aning om detta, säger rättschefen Christina Weihe om banden. Hon var regeringen Perssons kontakt med KU och den som framförde att informationen inte fanns.
Ordern att ta mejlkopiorna gavs av regeringens förre förvaltningschef Gunnar Holmgren. Men trots att Holmgren hördes av KU nämnde han aldrig banden.
– Jag tog för givet att informationen var känd, säger Gunnar Holmgren som talar om en miss
i kommunikationen med efterträdaren Jan Landahl. Denne säger sig ha varit ovetande.
Banden sparades inför Katastrofkommissionens arbete som började arbeta i januari 2005. Det är en smula ironiskt att regeringen nu ger Johan Hirschfeldt i uppdrag att studera mejlen.
Hirschfeldt erbjöds nämligen vintern 2005 att se materialet och var då inte intresserad. Men det var innan kommissionen upptäckt att Lars Danielssons uppgifter inte verkade stämma, vilket var i maj 2005.
Först när kommissionens slutrapport kom den 1 december 2005 hamnade fokus på vad Lars Danielsson gjort – eller inte gjort.
