Regeringen kringgår budgetlagen. Enbart i år döljs utgifter för 17,9 miljarder kronor. Kritikerna varnar för att tricksandet gör det omöjligt att hålla koll på statens finanser. Nu överväger Riksrevisionen att granska frågan.
För att regering och riksdag skulle få bättre kontroll över de offentliga finanserna infördes 1997 en budgetlag. Sedan dess finns ett utgiftstak, som sätter en gräns för hur mycket pengar staten får göra av med varje år.
Men lagen följs inte, enligt kritiska röster.
– Regeringen rundar hela tanken med budgetprocessen. Genom små steg har den eroderats. Men det börjar med en knappnål, och slutar med en silverskål, säger Karin Pilsäter (fp).
Hon har hittat flera ”grava exempel” på brott mot budgetlagen under mandatperioden: budgeteringsmarginalen ignoreras, betalningar skjuts fram över årsskiften och nya utgifter döps till minskade inkomster, vilket är ett sätt att kringgå utgiftstaket.
Och i den vårproposition som lades fram i går föreslås justeringar i fastighetsskatten, trots att den typen av konkreta förslag inte hör hemma där, påpekar Karin Pilsäter.
Men det är inte bara politiska motståndare som framför invändningar. Riksrevisionen har upprepade gånger kritiserat regeringen för avvikelser från budgetlagen.
Det handlar bland annat om avsteg från två grundläggande krav: fullständighetsprincipen (statsbudgeten ska omfatta alla inkomster och utgifter) och bruttoprincipen (inkomster ska redovisas på inkomstsidan, och utgifter på utgiftssidan).
– Det här gör att det kan finnas en risk att man inte får den strikta utgiftsprövning man annars skulle ha fått, säger riksrevisor Lennart Grufberg.
I årsrapporten för 2005 slår Riksrevisionen fast att ”det krävs en striktare tillämpning av budgetlagen”. Det är nödvändigt för att riksdagsledamöterna ska kunna överblicka statens finanser och ”fatta välgrundade budgetbeslut”.
De offentliga finanserna är i år ett av Riksrevisionens prioriterade granskningsområden. Och tillämpningen av budgetlagen kan hamna under lupp – igen.
– Vi har börjat kraftsamla på det här området, säger Lennart Grufberg.
Avvikelserna från budgetlagen sker inte bara under sämre ekonomiska tider. I år hamnar till exempel regeringens plusjobb, sysselsättningsstöd och anställningsstöd som minskade intäkter på statsbudgetens inkomstsida, i stället för att redovisas som nya utgifter. På så sätt påverkas inte utgiftstaket.
Totalt handlar det om 17,9 miljarder kronor, enligt vårpropositionen. Det är den största summan på många år, enligt siffror från Ekonomistyrningsverket.
– Vi tycker att det är viktigt med transparens, både för att förstå hur statsbudgeten fungerar, och för att få en helhetsbild, säger Yvonne Gustafsson, generaldirektör på ESV.
Mats Odell (kd) anser att regeringen ägnar sig åt flagranta brott mot budgetlagen. I gårdagens debatt pekade han på att stora infrastrukturprojekt läggs utanför statsbudgeten, så att de verkliga kostnaderna döljs. Sverige framstår som ett ”fifflarland”.
– Det här är en spegelbild av det kostsamma samarbetet med vänstern och miljöpartiet. För att hålla detta inom anständighetens gränser får man ta till ett akrobatiskt budgettrixande. Men i realiteten permanentar man utgifter som bygger på tillfälliga inkomster.
Sten Olsson (s), statssekreterare på finansdepartementet, poängterar att det är riksdagen som har stiftat budgetlagen, och också uttolkar den.
– Riksdagen har ansett att det här varit i linje med budgetlagen.
För att få en rättvis bild av läget måste även det finansiella sparandet och budgetsaldot beaktas, betonar Sten Olsson.
– Jag tror att Karin Pilsäter kommer att hitta att både knappnålen, besticken och silverskålen finns kvar.
