”Stormen har bedarrat och molnen har skingrats”, förklarade statsminister Fredrik Reinfeldt i sin regeringsförklaring

Förra året.

I går lät det helt annorlunda.

”Riksdagen samlas i år i skuggan av en orosfylld sommar”, sade statsministern när han läste upp sin regeringsförklaring.

Med uttryck som skuldstorm, krispaket och urholkad trygghet byggde Fredrik Reinfeldt upp hotbilden för att sedan göra klart att Sverige fortfarande är en trygg hamn. Det är tid för ansvar, deklarerade han.

Det ekonomiska ansvaret ska tas genom att hålla statsfinanserna i schack och se till att det finns säkerhetsmarginaler i budgeten. Så slipper Sverige det ”stålbad” som andra länder nu genomlider, argumenterade statsministern.

När det gäller ansvaret för att hantera den allt mer stökiga parlamentariska situationen hade däremot regeringskansliet använt sig av klipp och klistra. Formuleringarna var exakt desamma som 2010. Breda och ansvarsfulla lösningar ska eftersträvas. Det kan vara naturligt att föra ”löpande” diskussioner med i första hand Miljöparitet med även även Socialdemokraterna. Statsministern lutade sig också tungt mot budgetlagen som underlättar för en minoritetsregering att få igenom sin ekonomiska politik.

Regeringschef Reinfeldt bedömer uppenbarligen inte den parlamentariska situationen som så alarmerande att han behöver byta strategi för att säkra sin politik i riksdagen.

Alla håller inte med.

I onsdags ägnade SNS, Studieförbundet näringsliv och samhälle, ett helt seminarium åt frågan hur alliansens minoritetsregering ska överleva. En av Sveriges främsta grundlagsexperter, Olof Petersson – professor i statsvetenskap, menar att läget måste tas på allvar. Till och med extraval var på tapeten under själva debatten.

Det troliga är dock att regeringen hankar sig fram under resten av mandatperioden, trodde Olof Petersson. ”Men alliansens auktoritet kan urholkas. Det kan på sikt underminera Moderaternas starka ställning”, ansåg han.

Sverigedemokraternas ställning som tungan på vågen i riksdagen har skakat om. Men Fredrik Reinfeldts signaler är fortfarande att så länge huvuddragen av hans politik går igenom så kan alliansen tolerera ett och annat nederlag.

Frågan om regeringens överlevnad ställs egentligen bara på sin spets när alliansen försöker driva en skattepolitik som de rödgröna och Sverigedemokraterna ogillar. Skattesänkningar kan nämligen röstas ned i riksdagen eftersom de inte försvagar budgeten utan enbart gör den starkare.

På sensommaren meddelade Moderaterna att det femte jobbskatteavdraget skjuts upp. Den ekonomiska krisen var en legitim ursäkt för att slippa lägga fram förslaget. Det förde dessutom det goda med sig att en tung förlust i riksdagen kunde undvikas.

Problemet är bara att ytterligare jobbskatteavdrag, inkomstskattesänkningar för dem som har jobb, tillhör kärnan i alliansens politik.

Två scenarier finns för regeringens del om Reinfeldt inte försöker bredda sin bas i riksdagen:

•Att finansminister Anders Borg 2012 eller 2013 faktiskt ändå föreslår ett nytt jobbskatteavdrag. Det är ett spel med höga insatser. Förlorar regeringen i en sådan profilfråga kan det bli svårt för den att sitta kvar.

•Alliansen undviker att lägga förslag som den vet har svårt att få stöd i riksdagen. Det skulle kunna ses som ansvarstagande men minst lika gärna som handlingsförlamat.

Men inte heller Socialdemokraternas situation är avundsvärd om regeringen trots de låga oddsen försöker driva igenom sin skattepolitik.

Partiet kan inte göra annat än att rösta nej till ytterligare jobbskatteavdrag, som de anser är alliansens skamfläck. Men på samma gång som S-ledamöterna trycker på nej-knappen i plenisalen så riskerar fördämningen att brista.

En elefant glömmer aldrig, inte heller en statsminister som fått se sin viktigaste fråga fällas av en riksdagsopposition.

Tänk valnatten 2014. Tänk socialdemokratisk valvinst. Tänk Tommy Waidelich som ny finansminister i en S-ledd minoritetsregering.

De borgerliga kommer att göra allt som står i deras makt för att göra livet surt för honom och Håkan Juholt. De kommer att hävda att Socialdemokraterna struntade i budgetlagens anda och att de tänker göra detsamma.

Prövningens tid är här – inte bara för alliansen utan också för utmanarna om regeringsmakten.