Den 17 sidor tätt skrivna regeringsförklaringen tog nästan en timme för Carl Bildt (M) att läsa upp när han den 4 oktober 1991 tillträdde som statsminister. Mycket handlade om ett svenskt EU-medlemskap men ambitionen sattes högre än så.

”Nu är kollektivismens tid slut”, förklarade moderatledaren. Han fick emellertid bara tre år på sig. Men den nuvarande alliansregeringen tog inte bara vid där Bildt slutade. Den har gått längre.

–I många avseenden för man en mer långtgående reformpolitik än vad den förra borgerliga regeringen gjorde, menar Markus Uvell, vd för den liberala och marknadsorienterade tankesmedjan Timbro.

Fyra av grundbultarna i de borgerligas systemskifte har alliansregeringen med råge levt upp till:

VALFRIHET

Bildt-regeringen hade sin friskolereform, Reinfeldt-regeringen har byggt på med sin Lov – lagen om valfrihetssystem – som infördes 2009. Den garanterar rätten att fritt välja primärvård och, för nyanlända invandrare, att välja så kallad etableringslots. Lov reglerar också annan kommunal valfrihet som äldrevård och hemtjänst.

Markus Uvell, vd för liberala och marknadsorienterade tankesmedjan Timbro, menar att det är en stor – och populär – reform.

–Men det finns något underligt i borgerlighetens sätt att se på valfrihetens betydelse. Möjligheten att välja har ju ett värde i sig. Det är en sorts demokratisering. Man kan sakna det engagemang som fanns i Bildtregeringen kring själva valfrihetens betydelse.

AVREGLERING

När alliansen tillträdde 2006 var målet att sälja statliga bolag till ett värde av 200 miljarder kronor. Vasakronan och Vin&Sprit har sålts för totalt 96 miljarder kronor. Svensk bilprovning är också på väg att säljas. Men ett avbräck kom i vintras då oppositionen drog in regeringens mandat att själva bestämma om försäljningar.

2009 avskaffades dock apoteksmonopolet. Privata företag har nu rätt att sälja mediciner. Vad gäller järnvägen öppnas all persontågtrafik för konkurrens 2012. Detsamma gäller för kollektivtrafiken.

Markus Uvell menar emellertid att en stor skillnad jämfört med det borgerliga 90-talet är att regeringen lyfter fram mer praktiska motiv för att minska det statliga ägande. Nu betonas till exempel ökad tillgänglighet, som fler apotek i glesbygd.

–Det är ett mycket mer effektivt sätt att skapa opinion för privatiseringar som man ju ändå delvis gör för att man är emot att staten äger företag, tror han.

VÄLFÄRDSTJÄNSTER

Att vård, skola och omsorg skulle kunna drivas i privat regi låg regeringen Bildt varmt om hjärtat. Under 2000-talet, således även under S-regeringar, har det skett en stor ökning av antalet privata välfärdsproducenter.

1994 var antalet privatanställda 5,5 procent. Enligt den forskarrapport från SNS (Studieförbundet näringsliv och samhälle), vars slutsatser nyligen väckte så mycket diskussion, är siffran nu uppe i nästan 20 procent.

Författaren Björn Elmbrant på vänsterinriktade Dagens Arena anser att vårdvalet, som ju innebär etableringsfrihet för privata intressenter, är en mer genomgripande förändring än vad många har insett. Den kritik som har funnits har handlat om att många läkare vill öppna upp i välbärgade stadsdelar med relativt friska patienter, medan mer utsatta områden däremot inte är lika attraktiva.

–Konsekvensen är att snuvan hos innerstadens medelklass premieras framför multisjuka i förorten. Det är ett oerhört systemskifte, anser Björn Elmbrant.

SKATTER

Carl Bildt ville ”successivt sänka skattetrycket”. Fredrik Reinfeldt har gjort det. Den så kallade skattekvoten – det vill säga skatternas andel av BNP – har sjunkit från 50,7 procent 2005 till 45,1 procent i år. Alliansregeringen konstaterar själv i sin höstbudget att de fyra jobbskatteavdragen på totalt 71 miljarder kronor tillhör de största skattesänkningarna som genomförts sedan i början av 1990-talet.

Men Markus Uvell poängterar att medan finansminister Anders Borg motiverar jobbskatteavdraget med att det genererar fler jobb (arbetslinjen), var Bildts skattesänkningar ideologiskt präglade.

Med de här punkterna avbockade konstaterar emellertid både Markus Uvell från Timbro, och Eric Sundström, tf chef för vänsterradikala tankesmedjan Arena, att alliansregeringen har gått betydligt längre.

–På 1990-talet var det mycket prat och ganska lite verkstad. Nu har retoriken varit väldigt nedtonad, men å andra sidan har det hänt betydligt mer. Det här är ett mycket mer genomtänkt systemskifte, säger Eric Sundström.

A-KASSA OCH SJUKFÖRSÄKRING

De borgerliga har bland annat sänkt arbetslöshetsersättningen och villkoren för att kvala in har skärpts, samtidigt har a-kasseavgifterna höjts. I sjukförsäkringen har bland annat en bortre gräns införts.

–De hade en genomtänkt idé hur de vill förändra den svenska modellen genom a-kassan, försvagningen av facket, stora skattesänkningar och sjukförsäkringen, hävdar Eric Sundström.

–Det handlar om sättet som man har tagit sig an sjukförsäkringen och hur man har tagit strid med delar av facket när det gäller a-kassan. Det vittnar om en mycket tuffare reformattityd än den man hade 1991, säger Markus Uvell.

Men trots att både a-kassan och sjukförsäkringen har väckt protester tycker Markus Uvell att mycket av förändringarna har skett i det tysta.

–Det är väldigt effektivt för en reformpolitiker, men det hade varit sunt med en diskussion om vilket välfärdssystem vi ska ha. I praktiken håller vi på att övergå till ett grundtrygghetssystem.