I ett skolkök på Stockholms internationella restaurangskola trängs 15 tonåringar som ska förbereda torsdagens à la carte. En kväll i veckan bjuds allmänheten in; då blir det på riktigt för eleverna.

På menyn står scampifyllda dumplings, kycklinglasagne och hasselnötsglass. Idel nya rätter för de blivande kockarna.

I väntan på instruktioner från köksmästaren diskuterar Gordon Ekner och Matilda Gunnarson hur parmesanskummet ska tillredas. På huvudet har de kockmössa, på fötterna skor med särskild halksula – ”så att man inte drattar omkull på någon olja”.

De säger att miljön påminner om den utanför skolan – och att det är därför de går här. Målet är att så snart som möjligt komma ut i arbetslivet.

– Där lär man sig allra mest, säger Gordon Ekner.

Liksom en majoritet av klasskamraterna har han valt det yrkesinriktade programmet för att slippa alltför mycket studier:

– Jag är ingen teoretisk snubbe. Jag skulle inte klara så mycket tid i skolbänken.

Han berättar att han ofta hade svårt att koncentrera sig under högstadiet. Därför är det bra att tiden i gymnasiet delas mellan köket och böckerna.

I den teoretiska delen ingår dels sådant som behövs för att orientera sig i restaurangvärlden, dels kärnämnena svenska, engelska och matematik.

Och nog är det lite träligt med plugget ibland, det tycker de flesta, men ingen skulle vilja vara utan något ämne:

– Man behöver allt. Matten är bra att ha när man ska räkna ut olika mängder i köket. Språk är bra eftersom det är många engelska och franska ord i matlagning, säger Matilda Gunnarson.

Hennes mål är att i framtiden studera på Le Cordon Bleu, en legendarisk kockskola i London. Det sporrar naturligtvis också. Alice Häggebo Frii har en snarlik dröm; hennes förhoppning är att efter gymnasiet kunna ”jobba i en massa länder”.

– Jag vill uppleva olika matkulturer. Eftersom jag pluggar här kommer jag att få jobb direkt efter skolan, även utomlands. Jag slipper läsa ytterligare tre eller fem år innan jag är klar, säger hon.

Lucas Lindgren som står med en mjölig pastadeg i händerna hade helst velat bli militär, men hade inte betyg nog till den utbildning han ville gå. Därför blev det restaurangskolan i stället.

Även han tycker att de teoretiska bitarna är bra, främst eftersom de håller fler dörrar öppna om han i framtiden skulle ångra sitt val.

Men var fokus nu ligger är tydligt:

– Kökslektionerna är typ de enda som jag försöker komma i tid till, säger han och fortsätter kampen mot klumpar i det som senare ska bli en tryffelravioli.

Ingen av eleverna tror att en kortare utbildning hade varit bra. De är tacksamma över de år de kan få. Men, kommer någon på – ganska många har ju hoppat av plugget. Särskilt i ettan.

Skulle de kunna ha glädje av en kortare utbildning med mindre teori?

– Ja, för dem som inte orkar plugga vore det nog bra.

.

LÄS MER: Ny reform ska stoppa avhopp