Håkan Westin, universitetsadjunkt i straffrätt vid Uppsala universitet, tycker att det verkar som att åklagaren kan bevisa att flickan fått en dödlig injektion av läkemedel, att injektionen påskyndat hennes död och att någon måste ha gett henne injektionen.

Men chefsåklagare Peter Claeson menar också att han kan bevisa att det var barnläkaren som personligen gav flickan läkemedlet och att det inte rör sig om något misstag.

- På de här punkterna har jag svårare att se hur åklagaren ska bevisa så att det ställs utom all rimligt tvivel att läkaren är skyldig, säger Håkan Westin.

Han tycker att det verkar vara ett så kallat indiciemål, alltså att flera indicier pekar på en gärningsman, men att ingenting specifikt är bindande.

- Då skulle det vara bättre för åklagaren om han hade ett klart motiv, men det verkar det inte finnas heller. Hade han ett motiv skulle det stärka åtalet, men samtidigt försvagas inte målet av avsaknaden av motiv.

Petter Asp, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, tycker att en intressant del av åtalet är att åklagaren tror sig kunna bevisa att det inte rör sig om ett försök till smärtlindring där döden blev en bieffekt, eller att det rör sig om ett misstag.

- Det är viktigt att framhålla att det inte verkar röra sig om vanliga vårdrutiner, utan att man misstänker tydligt uppsåt, säger Petter Asp.