NEW YORK Jag ser henne ibland, på den mest förtrollande gatan i West Village. Den med de stoltaste träden, som vid den här tiden på året fäller gula och orangea löv framför sirliga stentrappor och höga franska fönster. Här är allt vackert, precis som hennes tvillingar i dubbelvagnen. Jag ler lite för att det är så gulligt, och tittar samtidigt ner för att inte verka för nyfiken. Hon är över 40 år och ville ha fler barn till varje pris, så pojken och flickan föddes av en surrogatmor.

Lite längre bort, vid 14:e gatans tunnelbana, brukar jag passera en annan kvinna. Hon har stora utslag i ansiktet och på händerna. Hennes blick är glasartad. Hon har smutsiga kläder och sträcker ut handen och ber om pengar. Då tittar jag också ner, eftersom jag inte vill se hennes mage som växer för varje månad. Den gör mig illa berörd.

USA har, liksom Sverige, en historia av tvångssteriliseringar av människor som ansågs vara olämpliga som föräldrar. Långt in på 1970-talet sövdes unga svarta kvinnor ner i den amerikanska södern och fick äggledarna avskurna, efter beslut av domare.

Det är inte längre tillåtet. Men människor kan fortfarande förverka rätten att fortplanta sig. De senaste åren har ett flertal domare erbjudit kvinnor ett reducerat fängelsestraff mot att de steriliserar sig, eller förbjudit dem att bli gravida. Kvinnorna har dömts för misshandel och dråp av sina barn.

Samma system som ger en kvinna rätt till abort kan alltså neka henne rätten att bli gravid. Samhällets omsorg för kvinnans rätt till sin egen kropp övergår till hennes ofödda barn. De framtida, hypotetiska människorna går före dem som redan finns här på jorden. I samma anda verkar de frivilligorganisationer som under många år har erbjudit missbrukare och dömda brottslingar kontant ersättning mot att de tar preventivmedel eller steriliserar sig. För barnens skull, säger de.

Samhällets försök att ingripa i kroppar är intressant politik. De som oftast argumenterar för aborträtten (liberaler) tar också ställning för den absoluta rätten att föda barn. De som traditionellt argumenterar mot abort (konservativa) tar också ställning mot att vissa barn ska födas.

Så var går din personliga gräns – har en pedofil rätt att få barn? En heroinist? En pyroman? En psykiskt sjuk människa? Hur är det med någon som är fattig, vars son eller dotter kommer att vara hungrig, och inte ha någonstans att bo?

Nu börjar det bli intressant på riktigt. 16 miljoner barn lever i fattigdom I USA. Det är vart femte barn. Vore det bättre om de aldrig fötts? För vår skull, eller för sin egen skull?

Kvinnokroppen har alltid varit ett slagfält. Men kanske vore det bättre, och mer kostnadseffektivt, att bry oss mer om de människor som redan finns och lever i misär, i stället för att försöka kontrollera deras fortplantning. Diskussionen, när vi ska försöka komma överens om vilka kriterier som bör gälla för att bli förälder, är alltför riskabel.

Till att börja med skulle vi alla nog inte bli godkända. Eller kanske inte ens ha fötts själva.

Jenny Nordberg