I måndags inleddes rättegången mot den terroriståtalade Anders Behring Breivik. Den historiska rättegången bevakas av över 700 journalister, i vilka 85 utländska redaktioner är representerade.

När rättegången drog i gång i början av veckan toppade den flera internationella nyhetssajter. Exempelvis i Frankrike ger man fallet stort utrymme eftersom det anses ha relevans för de terrordåd som för några veckor sedan genomfördes i Toulouse-området.

Samtidigt har många svårt att förstå varför Breivik tillåts så stort utrymme. På nätet och sociala medier är det enligt norska Verdens Gang många som uttrycker oförståelse för det norska rättssystemet, som de anser är alldeles för liberalt. Genom att låta Breivik tala fritt under så lång tid ger man honom precis den plattform han önskat, skriver de.

Brittiska The Guardian har på sin ledarsida, samtidigt som man uttryckt beundrar för hur man hanterat rättegången mot Breivik, höjt ett varnade finger för att hans åsikter kan komma att kopieras.

Svenske försvarsadvokaten Thomas Olsson tycker rättegången har spårat ur. Han anser att Breiviks advokater inte lyckas styra sin klient, utan överlåter åt domstolen att bedöma Breivik. Han är kritisk till att försvaret överhuvudtaget har kallat så många extrema vittnen:

– Det här målet är helt klart i ansvarsfrågan. Breivik har erkänt att han dödat mer än 70 försvarslösa människor. Inga motiv i världen kan rättfärdiga det, inte ens om det verkligen vore krig som Breivik säger.

– Problemen uppstår i påföljdsfrågan; är han tillräknelig? Det kan belysas av Breivik själv och hur domstolen bedömer det han säger. Mulla Krekar och de andra extremisterna kan knappast sprida något ljus över Breiviks psykiska status, de har ingen juridisk relevans, säger Thomas Olsson.

När en så här grotesk sak händer finns ett behov av förklaring, säger Thomas Olsson och menar att det kanske är därför som försvarsadvokaterna har kallat in så många extremister.

Enligt, Ulf Stridbeck, professor i straffrätt vid Oslo universitet, finns det flera skillnader mellan det svenska och norska rättssystemet. I Sverige blir polisens förundersökning för det allra mesta offentlig när åtal väcks, så att journalister och allmänhet kan läsa vad misstänkta personer har sagt i polisförhör. Men så är det inte i Norge:

– I Sverige har man en större öppenhet i förundersökningsstadiet, i Norge får man bara ut själva åtalet, säger Ulf Stridbeck, professor i straffrätt vid Oslo universitet.

De olika parterna i ett brottmål, målsägandebiträde, polis och försvarare får givetvis del av alla dokument, men de är inte avsedda för en vidare krets. Tanken är att vittnen inte ska kunna påverkas i sina egna utsagor om de får läsa vad andra inblandade har sagt.

– Från ett vittnespsykologiskt perspektiv är det viktigt och man kan säga att det norska synsättet, på den punkten, är mer rättssäkert än det svenska, säger Ulf Stridbeck.

Vittnena i rättegången mot Anders Behring Breivik får vara med under inledningen av rättegången och också höra Breivik tala själv. Men när vittnena börjar höras får inget annat vittne finnas i rättssalen, just för att de inte ska påverkas av varandra. Deras vittnesmål kommer inte heller att sändas av tv.

– Nu blir ju det som sägs nedskrivet av medierna och det finns inga restriktioner för vittnena att de inte får läsa det. Bara vetskapen om att du är på tv kan påverka hur du uttalar dig, säger Ulf Stridbeck.

Ytterligare en skillnad mellan Sverige och Norge gäller rättspsykiatrikernas medverkan:

– I Norge dras psykiatrikerna in i ett tidigare skede än i Sverige. I Norge är frågan om Breiviks tillräknelighet en del av det subjektiva ansvaret som har med skuldfrågan att göra. I Sverige är den mentala bedömningen en del av straffmätningen.

– Ur ett försvarsperspektiv är det därför logiskt att man vill ha med Mulla Krekar och andra extremister, för att normalisera Breiviks synsätt och visa att det finns i flera subkulturer, säger Ulf Stridbeck.

I Sverige är påföljden för grova brott endera fängelse eller rättspsykiatrisk vård. I Norge är inte vård ett straff över huvud taget, enligt Ulf Stridbeck.

Den utsatta tiden för rättegången mot Anders Behring Breivik är i dagsläget tio veckor, en för svenska förhållanden mycket lång tid:

– Rättegångar i Sverige slutförs snabbare än i Norge. Jag har ingen bra förklaring till varför det är så, kanske är det en kulturell fråga, säger Ulf Stridbeck.