I ett halvårs tid slussades Frank Hess runt i den svenska sjukvården med sina diffusa symptom. Han blev allt sämre och till slut gav han upp och sökte hjälp i Tyskland. Där ställdes omgående diagnosen borrelia. ”Jag vet inte om jag någonsin blir bra igen”, säger han.

Frank Hess var tvungen att åka till Tyskland för att få rätt diagnos – borrelia.
De första symptomen fick Frank Hess i början av sommaren 2002, det visade sig som muskelkramper i ansiktet, huvudvärk och nackstelhet.
– Först trodde jag att det bara var något tillfälligt. I mitt yrke blir man inte precis hypokondriker, säger Frank Hess som arbetar som kiropraktor.
I månadsskiftet juli augusti 2002 fick han influensa, en mycket kraftig sådan.
– Då hade jag smärtor i hela kroppen.
– Det brände i huden också, den kändes alldeles svedd, säger han.
Efter en månad mådde han bra igen – och i en vecka var han frisk, jobbade och återupptog sin hobby fysisk träning.

Symptomen kom dock tillbaka något förändrade. Han fick magkramper, var lös i magen, och ständigt trött. Frank sökte hjälp hos sin husläkare som inte upptäckte något ovanligt och tyckte att Frank skulle komma tillbaka tre veckor senare. Då fick han diagnosen spänningssyndrom och ordinerades vila.
Husläkaren tog för säkerhets skull också TBE-prov borreliaprov och flera andra prov. De var alla negativa. Efter att ha blivit remitterad fram och tillbaka mellan olika vårdenheter fick han ofta uppsöka akut vård och blev långsamt sämre, med tilltagande symptom i hela kroppen.
I början av november upplevde han sin situation som olidlig, han hade svårt att svälja, att prata – och att tänka.
På akuten sade man rent ut att hans besvär var psykosomatiska.
– Jag fick träffa en psykiatriker. Det värsta var att inte bli trodd, säger Frank.
Han gav upp den svenska sjukvården och fick en tid på en klinik i Tyskland i januari 2003.
– De ställde diagnosen borrelia omgående.

Frank fick äntligen behandling.
– Jag mår mer än 50 procent bättre idag än innan jag åkte till Tyskland. Sjukdomen kommer i skov, vissa dagar är värre än andra.
De två besöken i Tyskland har hittills kostat mig 50 000 kronor, säger Frank som i dag kan arbeta 60 procent och går hos en svensk läkare som tar hans sjukdom på allvar.
Han vill nu varna andra.
– Jag är 35 år och vet inte om jag någonsin blir bra igen. Om jag hade fått behandling i tid hade jag antagligen varit frisk idag, avslutar Frank Hess.