Sedan år 2004 leder sociologen Masoud Kamali den stora integrationspolitiska maktutredningen. I de delrapporter som han hittills lämnat till Rosenbad riktas hård kritik mot hur samhället utestänger och diskriminerar personer med utländsk bakgrund.
En kväll för två månader sedan hade professor Kamali just satt sig på tåget som lämnade Stockholms central på väg mot Uppsala. Precis som han brukar hade han tagit fram sina papper för att ägna hemresan åt arbete när han märkte två män, mellan 25 och 30 år gamla, som stirrade på honom och sade någonting till varandra när de passerade.
– De bar sig konstigt åt men jag tänkte bara att de väl kände igen mig, säger Masoud Kamali.

Som professor i Uppsala och utredare hörs han ofta i den offentliga debatten i de infekterade frågorna som rör integrationspolitik, strukturell diskriminering och det segregerade Sverige. Brev och mejl med hatiskt innehåll och hotelser har nästan blivit någonting han vant sig vid, säger han.
– Jag har slutat anmäla eftersom att det tyvärr är uppenbart att det inte leder någon vart. Polisen tar det inte på allvar. ”Som offentlig person måste du tåla en del”, har jag fått höra och jag har dragit mina slutsatser av det.
Men den här kvällen i Uppsala blev det allvarligare än glåpord. När han steg av tåget och promenerade in i kvällsmörkret hörde han plötsligt hur en person bakom honom ropade någonting i stil med: ”Stick tillbaka till Iran med din jäkla utredning”.
– Sen hoppade han på mig bakifrån och tog ett hårt strypgrepp. Jag började kämpa emot, säger han.

I ögonvrån såg han hur den andre av männen hade någonting i handen som såg ut som en kniv. Professorn tryckte händerna bakåt mot angriparen och lyckades träffa hans ansikte. Då fick han, minns han, en kraftig spark mot revbenen som han fortfarande känner smärtor av.
Efter några minuters tumult försvann våldsverkarna från platsen.
– Kanske blev de förvånade över att jag kämpade och slog tillbaka eller så blev det bara oroliga för att någon skulle se vad de gjorde.
Först hemma i bostaden märkte Masoud Kamali hur kroppen värkte. När han skulle äta gjorde den ömma halsen att han fick svårt att svälja. Ändå gjorde hans tidigare erfarenheter att han valde att inte att göra någon polisanmälan.
Han berättade dock om vad han varit med om för sina kollegor på regeringskansliets utredningsavdelning och en av dem rapporterade saken till säkerhetsavdelningen.

Från sin chef Jens Orback har han fått noll stöd, säger han. Hittills har Masoud Kamali medvetet undvikit att berätta om händelsen för en bredare offentlighet. En orsak är oro för att rasistiska grupperingar, som han misstänker att våldsmännen tillhör, ska få en seger att fira.
Men det främsta skälet är att han egentligen inte tror att det spelar någon roll:
– Polisen och andra har tydligt visat att de inte tar problemet på allvar.