I mitten av maj barrikaderar sig en kraftigt drogpåverkad man i en trappuppgång i Enköping. Två polispatruller kommer till platsen och försöker tvinga ut honom med pepparsprej. När fyra burkar förbrukats tvingas de ge upp.

I stället kallas tre före detta insatspoliser in från Uppsala. De är tränade för situationer mot farlig person, som det heter på polisspråk. Fem mil och en pulversläckare senare kan mannen övermannas.

Frustrationen är i dag stor inom Uppsalapolisen; incidenten i Enköping är bara en av flera liknande. De tre poliser som då räddade situationen tillhörde fram till mars i år EPI, Enheten för planerade insatser. Som SvD tidigare skrivit om lades enheten plötsligt ned i samband med en större organisationsförändring.

I dag, fyra månader senare, har resultaten rasat. Under fjolårets fyra första månader noterade Uppsalapolisen 23,2 procent uppklarade brott. Motsvarande tid i år hade siffran sjunkit till 17,1 procent.

Länspolismästare Erik Steen tillstår att omorganisationen påverkat myndigheten:

– Förändringarna har tagit kraft. Det är så klart inte produktionsfrämjande, men min uppfattning är att vi är på väg mot ett normalläge.

Men det är inte bara i sämre resultat den nya organisationen gjort sig påmind. SvD har, mot löfte om anonymitet, intervjuat ett stort antal anställda från olika avdelningar. Samtliga upplever att deras arbetssituationer försämrats radikalt.

Till dem som påverkats mest hör personalen på fältet, som nu larmar om hur det dagliga arbetet blivit mer riskfyllt – ibland rentav livsfarligt. Bakgrunden ligger till stor del i beslutet att lägga ned EPI, som tidigare backade upp den polis vi till vardags ser ute på gator och torg.

– Vår förmåga att lösa svåra situationer har blivit påtagligt svagare. Många känner sig otrygga eftersom de nu förväntas lösa fler situationer på egen hand, säger en person.

Polisledningen hänvisar till Stockholmspiketen som lovat att ge understöd i akuta lägen. Men enligt de SvD talat med fungerar den hjälpen inte i praktiken. Som exemplet från Enköping visar får tidigare EPI-anställda ofta lösa de svårare lägen som uppstår.

En av de främsta orsakerna till dispyterna inom Uppsalapolisen är de anställdas missnöje med ett par nytillsatta chefer. Det bekräftar såväl ledningen som personal längre ned i organisationen.

– Cheferna hade inte de anställdas förtroende. Jag vet de som valde att sluta för att inte riskera sina liv. De visste av erfarenhet att de här cheferna skulle kunna försätta dem i direkt farliga situationer, säger en anställd.

Facket, som känt sig överkört i processen, har protesterat mot förfarandet:

– Vi är inte alls nöjda med hur det gick till när den nya organisationen kom till. Förankringen var dålig och vi kunde inte påverka överhuvudtaget, säger ordförande Anna Ramsten.