Den sovjetiska ubåten i Gåsefjärden 1981 med svensk kustbevakningsbåt förtöjd intill. På ytan fridfullt – men farligare än vi förstod.
I morgon är det 25 år sedan supermakten Sovjets ubåt nattetid trängde in på svenskt vatten.
Nyheten om grundstötningen sände chockvågor genom ett folk och land där neutralitetspolitikens okränkbarhet tagits för given.
I dokumentären U 137 på grund som Sveriges Television sänder
i kväll skildras dramat. Här kommer nyckelpersoner med flera nya och tidigare okända uppgifter.
Särskilt intressant är den dåvarande politiske officeren ombord på ubåten, Vasilij Besedin. Det var Besedin som i praktiken förde befälet efter grundstötningen.
Sverige blev helt överrumplat och de första timmarna saknades beväpnade svenska militära enheter runt U 137. Då upptäckte den svenska ubåten Neptun en ”civil” sovjetisk bogserbåt som var på väg att smyga in i skärgården. Genom en kapplöpning
lyckades Neptun hindra bogserbåten att gå in Gåsefjärden och helt fräckt dra loss ubåten. U 137:s befäl övervägde då att strida på egen hand.
– Ett alternativ var att vi ensamma skulle göra en utbrytning med vapen, säger Vasilij Besedin.
Senare övade svenska specialförband en stormning av ubåten. Om så skett hade det slutat i katastrof.
– Det hade ju utarbetats ett schema som förberedde sprängning. Det föreskrev att en viss person skulle trycka på den där knappen. Han befann sig i förliga skottet. Och på en signal från bryggan eller någon annan signal som angav att stormning inletts skulle han utföra sin uppgift och spränga, säger Vasilij Besedin.
Ubåtens torpeder skulle då sprängts med en säker död inte bara för ubåtsbesättningen utan också för en mängd svenskar.
Dessutom hade ubåten kärnvapen ombord. Denna svenska anklagelse mot Sovjet om kärnvapnen var på sin tid ifråga-
satt. Men kärnvapentorpederna bekräftas nu.
– Det var speciella kärnladdningar som skulle sättas in mot förutbestämda mål. Torpederna hade nya stridsspetsar, säger
Vasilij Besedin.
Om ubåtens konventionella torpeder sprängts skulle troligen inte själva kärnvapentorpederna ha
exploderat. Men enligt militär
expertis som SvD talat fanns en stor risk att de hade skadats. Radioaktiva ämnen från laddningarna kunde ha spritts över ett stort område med katastrofala följder.
På svensk sida fruktades senare en utbrytning med hjälp av den kraftfulla sovjetiska flottstyrka som då samlats utanför Blekinge. Två gånger gav statsminister Thorbjörn Fälldin överbefälhavare Lennart Ljung beskedet ”håll gränsen”. Svenska förband var då sekunder från att öppna eld.
En omstridd fråga är hur ubåten hamnade på grund i skärgården,
i en trång svensk militär farled, mitt emellan två av försvarets minlinjer.
Den sovjetryska förklaringen till intrånget var felnavigering: fel på instrumenten och en orutinerad besättning. Senare spred Sovjet ut att manskapet varit berusat.
Men Besedin ger nu en helt ny bild. Ubåten hade fungerande dubbla navigationssystem och en mycket välutbildad besättning som fått utmärkelser. Befälhavaren Gustjin tillhörde de främsta. Dessutom fanns stabschefen
Josef Avrukjevitj ombord för att ge ”råd i farliga situationer”.
– Styrmannen gjorde fel i sina beräkningar och hamnade i ett helt annat område, lyder Vasilij Besedins egen förklaring.
– Det skulle vara en felnavigering på 13 landmil. Fan tro‘t, säger dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin i programmet.
Oavsett skälet så understryks allvaret i dramat när Besedin
beskriver känslorna då ubåten fick lämna Sverige:
– Vi var glada över att ha räddat oss därifrån med livet i behåll.








