"En del tycker att de har bemötts jättebra av socialtjänsten, men många kommer hit och är väldigt besvikna", säger psykologen Åsa Landberg.
Foto: ingvar karmhed
På övervåningen hörs en duns, ett skrik och så två flickor som fnittrar i kanon. På nedervåningen sitter en tredje syster vid den bärbara datorn medan ögonen rör sig snabbt över skärmen.
När SvD träffar de tre syskonen i en förort till Stockholm mår de bra. Men vägen till en trygg vardag har varit lång. Flera år har de kämpat för att bli trodda. Mötena med socialtjänsten blev många och en besvikelse.
–Jag kände mig bara ledsen, sårad och övergiven, säger en av systrarna som i dag är tolv år.
När hon berättade hur hon hört pappan slå och knuffa på mamman och hur syskonen tagit emot hårda nackgrepp från fadern kände hon sig misstrodd av handläggarna.
Mot barnens vilja fick fadern ensam vårdnad, vilket fick barnen att fly till vänner och bekanta.
–De sa att ”din pappa menade nog inte så som du säger.” De lyssnade inte alls på min berättelse, säger flickan.
Syskonens fall är inte unikt. En ny bok av Elisabet Näsman och Mia Eriksson, professor respektive docent i sociologi, visar att socialtjänsten ofta inte lever upp till förväntningarna.
Författarna har intervjuat 17 barn, där föräldrarna är i vårdnadstvist och där det finns tecken på att pappan har utsatt mamman för våld, om hur de upplevde samtalen med socialtjänsten.
Det finns barn som säger att socialtjänsten både pratar om våldet och skyddar dem. Andra barn vittnar om att socialtjänsten varken gör det ena eller det andra. Det trots att socialtjänstlagen ändrades för fem år sedan för att stärka rättigheterna för barn som ser brott. Ett syfte med lagändringen var att förtydliga socialtjäntens ansvar för att tillgodose barnens behov.
Åsa Landberg är psykolog på Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris och arbetar med att behandla barn.
–En del tycker att de har bemötts jättebra av socialtjänsten, men många kommer hit och är väldigt besvikna, säger hon.
Hennes erfarenhet är att de flesta barnen vill ha kontakt med båda föräldrarna, men på ett tryggt sätt. När barns rädsla inte tas på allvar kan barn uppleva att deras ord inte haft någon vikt vid beslutet.
Anna Kaldal, doktor i processrätt vid Stockholms universitet, anser att familjerätten som är den del av socialtjänsten som handlägger vårdnadstvister inte borde handlägga ärenden där det finns misstankar om att ett barn far illa:
–Att utreda om ett barn far illa kräver större befogenheter än vad handläggare i vanliga vårdnadsmål har. För att göra en korrekt riskbedömning måste man intervjua barnet på ett rättssäkert sätt.









