Glappet mellan flickors och pojkars slutbetyg i grundskolan ökar. Tjejernas genomsnittliga meritvärde är numera 223,8 av maximalt 320. Killarnas är 199,5. Det visar Skolverkets statistik från vårens avgångsklasser. Utbildningsminister Jan Björklund skyller på de nya undervisningsmetoderna som lägger större ansvar på individen. Han menar att en återgång till den gamla klassiska katederundervisningen skulle gynna pojkarna eftersom de har svårare än flickorna att koncentrera sig och ta ansvar. Och så kan man ju se det. Men är inte det att göra pojkarna en gigantisk björntjänst? För om man ska lära för livet är det väl just att söka relevant kunskap, utvärdera fakta och arbeta i grupp man bör behärska?

Problemet är så mycket större än katederundervisning eller inte. I grunden handlar det om det felaktiga uttrycket ”boys will be boys”. Och om vuxenvärldens oförmåga att se att det är vi – föräldrar, förskolepersonal, lärare och idrottstränare – som själva skapar dilemmat.

Det är vi som formar barnen. Och som vi gör det. Mängder av undersökningar visar hur vi redan från när barnen är några dagar gamla behandlar och tolkar dem olika enbart på basis av vilket kön de tillhör. Liza Marklund och Lotta Snickare skriver om det i ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”, en grundkurs i genuskunskap för dem som vågar se utanför skygglapparna.

Flickor lär sig redan från bebisstadiet att bli ”duktiga flickor”. De får ligga ensamma längre och ammas inte lika ofta som pojkar. När de blir större får de lära sig att äta själva, klä på sig och pottränas tidigare än pojkar. Inför pojkarnas behov är vi mycket mer lyhörda, samtidigt som vi uppmuntrar dem att busa, stoja och ta plats i högre grad än flickorna. När de inte kan sitta stilla, när de dunkar en plastspade i huvudet på ett annat barn i sandlådan, när de inte vill läsa boken vi gett dem skrattar vi och säger överseende ”boys will be boys”.

Sedan när de blir lite äldre och ska få betyg, i årskurs sex från och med i höst, förvandlas allt det där pojkiga till något dåligt. Att vara pojke – med allt det vi låtit det stå för – som tidigare bara var charmigt blir plötsligt ett problem. Bums så blev det allvar. Dags att sitta still. Läsa långa texter. Sluta spexa och jobba fokuserat i grupp. Som om det är möjligt så där bara över ett sommarlov. Enklare då att göra plugg och bra betyg till något ocoolt. Speciellt för pojkar med utländsk bakgrund och de som har föräldrar med lägre utbildning som kanske redan är på efterkälken och också är de grupper vars betyg har sjunkit.

Det finns så klart ganska många pojkar som inte lever upp till ”bad boys”-idealet. Som är duktiga i skolan. Pluggar, fast kanske i smyg. Inte alls känner sig så tuffa och vill ta så stor plats. Killar som smälter in i väggen eller spelar ett spel i rädsla för att kallas fikus eller kärring. Visst kan vi satsa på katederundervisning och mer disciplin. Fler lärare skulle verkligen inte skada. Men vill vi hjälpa pojkarna på riktigt bör vi börja redan när de är bebisar. Och göra ”kvinnor” av dem.


Populära språkquiz:

Kan du stava de mest felstavade orden?

Hur bra är du på att stava?

Vet du var ordet kommer ifrån?