”Vi kom hit 2002 men fick avslag på vår asylansökan. Då åkte vi till Finland för att undgå att bli avvisade men återvände hit igen 2004.

Det svåraste är rädslan för att bli upptäckta. Vi delar lägenhet med en annan familj och det är mycket svårt att få tillvaron att gå ihop. Min man får svartjobb då och då men jag måste stanna hemma och ta hand om vår dotter. Hon har inte kunnat börja på dagis eftersom vi inte har några dokument.

Min son däremot har kunnat börja i skolan och det är vi glada för eftersom han har varit deprimerad på gränsen till apatisk. Min dotter har också medicinska problem. Vi går till mottagningen varje vecka för att träffa folk och prata med Anita.”