Lambertz: Bergwall visade rätt plats för mordet under vallningen.

Talar emot: Bergwall gjorde fel och kunde inte hitta rätt under de första vallningarna. Vid senare vallningar visade han i neddrogat tillstånd och efter flera timmars misslyckade försök in brottsutredarna på en skogsväg med en vägbom. Inga kroppsdelar eller andra spår efter flickan hittades.

Lambertz: Polisen hittade ett bågfilsblad i ett område där Bergwall sagt att det skulle ligga.

Talar emot: Det upphittade bågfilsbladet kopplades ihop med den ”benbit” efter Therese som också upphittades. Sågbredden på mer än 0,8 millimeter stämde dock inte med skadan på ”benbiten” är som mest 0,3 millimeter. ”Benbiten” visade sig vid senare analys också vara gjord av trä och lim, och alltså inte kvarlevor efter Therese Johannesen.

Lambertz: Bergwall kunde beskriva en stickad tröja på en grannpojke.

Talar emot: Quick angav vid flera tillfällen fel klädesplagg och mönster på den andre pojkens tröja, efter många års förhör och frågor från förhörsledaren kom han fram till ”rätt” mönster på tröjan. Men enligt Johan Asplunds mamma stämmer inte heller detta mönster överens med det som grannpojken hade på sin tröja.

Lambertz: Bergwall kunde beskriva ett födelsemärke på Johan Asplunds kropp.

Talar emot: I de första förhören talar Bergwall om ett operationsärr. Efter förhörsledarens samtal med mamman kommer det fram att det rör sig om ett födelsemärke, och då kommer frågeställningen om det kan vara något annat än ärr upp i förhörsfrågorna. Efter många förhör kommer Bergwall fram till att det är ett födelsemärke.

Lambertz: I samband med vallningen i fallet Jensen pekar Bergwall ut platsen för mordet på Storvik.

Talar emot: Bägge fallen och fyndplatserna är omskrivna i detalj i norsk press och Bergwall fick tidigt ta del av en norsk journalist genomgång av dem.

Lambertz: Bergwall lider av "höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus".

Utlåtande i rättegång 1969/70: Enligt den rättspsykiatriska undersökningen som gjordes av läkaren Otto Brundin led Quick av "höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus". Detta utlåtande överklagades till Socialstyrelsens expert, professor Yngve Holmstedt, som underkände det. Tingsrätten gick på Socialstyrelsens linje i sin dom 1970 och Otto Brundins bedömning ansågs då inte längre gälla. Sedan dess har diagnosen heller inte använts, enligt Sture Bergwalls nuvarande advokat Thomas Olsson.