Två forskargrupper har under ledning av Stefan Hansson och Bo Åkerström vid Biomedicinskt centrum i Lund identifierat två ”markörer” som visar vilka kvinnor som är i riskzonen för att få havandeskapsförgiftning, så kallad preeklampsi.
Med dem kan man ställa diagnos med ett enkelt blod- eller urinprov redan i graviditetsvecka 14, vilket är flera månader innan de första symtomen blir synliga.
Metoden har testats i en blindstudie på 96 engelska kvinnor med en gentyp som ger en hög risk för att utveckla havandeskapsförgiftning - och där mer än hälften också fick sjukdomen. Med en träffsäkerhet på 90 procent lyckades forskarna i Lund förutsäga vilka som skulle insjukna.
Det är ett stort framsteg. Inom vården finns det i dag inget sätt att upptäcka havandeskapsförgiftning förrän sjukdomen redan har brutit ut.
– Svensk mödravård är uppbyggd kring att mäta blodtryck och äggvita i urinen, för att fånga upp de kvinnor som har fått havandeskapsförgiftning. Med vår metod kommer kvinnorna att hittas i ett tidigare skede, berättar Stefan Hansson, docent i obstetrik och gynekologi.
I Sverige och resten av västvärlden får 3-6 procent av alla gravida kvinnor havandeskapsförgiftning. I denna del av världen är det mycket ovanligt att kvinnor och barn dör av sjukdomen. Men enda botemedlet är att avbryta graviditeten och många barn tvingas därför att födas för tidigt.
I afrikanska länder är sjukdomen vanligare, upp till 15 procent av alla gravida kvinnorna drabbas. Eftersom den förebyggande vården på många håll är sämre kommer de afrikanska kvinnorna ofta för sent till sjukhus, vilket gör att 18 procent av dem som insjuknat i preeklampsi och 40 procent av deras väntade barn dör.
– Havandeskapsförgiftning är en av de tre allvarligaste graviditetskomplikationer som mammor dör av, säger Stefan Hansson.
Lundaforskarna gjort identifierat två markörer, det vill säga ämnen i blodet, som kan mätas för att se om en person har sjukdomen.
En av markörerna är fritt cirkulerande fosterhemoglobin det vill säga hemoglobin som har kommit ut ur de röda blodkropparna i mammans blod.
– Hemoglobin är nödvändigt för blodets syreupptagning, men om det läcker ut ur de röda blodkropparna så fungerar det istället som ett gift, förklarar Stefan Hansson.
Bo Åkerström, professor i medicinsk kemi, har forskat fram kunskapen om den andra markören, Alfa-1-mikroblobulin – ett protein som finns i vårt naturliga immunförsvar. Finns det i den gravida kvinnans blod är det ett tecken på att kroppen försöker skydda sig mot förgiftningen.
– Proteinet används av kroppen för att skydda mot skador, till exempel då fritt hemoglobin angriper cellerna. Alfa-1 åker runt i våra blodbanor som ambulerande sopkärl som fångar upp skadade celler och gifter, så att vi sedan kan kissa ut dem, förklarar, säger Bo Åkerström.
Båda markörerna är synliga i mammans blod redan i vecka 12 till 14. Parallellt med att ta fram markörerna för diagnostisering har forskarna testat om proteinet Alfa-1 kan användas som för att behandla de sjuka kvinnorna.
Försök har gjorts på moderkakor från friska kvinnor. Efter förlossningarna har moderkakorna hållits vid liv i ett laboratorium med en konstgjord näringslösning. Därefter har en inflammation som påminner om preeklampsi framkallats. När moderkakorna hade behandlats med Alfa-1 försvann alla sjukdomstecknen och de började fungera normalt igen.
– Kroppens egen produktion av Alfa-1 räcker inte till för att bekämpa en så långvarig och massiv förgiftning som havandeskapsförgiftning, säger Bo Åkerström.
Lundaforskarna bedömer att markörerna kan vara i bruk inom något år, medan botemedlet måste gå genom fler studier innan det får användas.
