I förmiddags kom hovrättsdomen för hedersmordet på Abbas Rezai i Högsby.

Föräldrarna till hans flickvän dömdes för mordet. Flickvännens bror, som tagit tillbaka sitt erkännande, dömdes för medhjälp.

Föräldrarnas påföljd blir tio års fängelse och livstids utvisning. Broderns ett år och fyra månaders sluten ungdomsvård utan utvisning. I tidigare rättegångar blev den fyra års sluten ungdomsvård och utvisning för mord.

Per Ole Träskman, professor i straffrätt på Lunds universitet, menar att det är ett mycket speciellt fall.

Endast en handfull fall blir varje år beviljade resning i Sverige. Det är ännu ovanligare att tidigare frikända personer blir dömda.

– När det har hänt har det handlat om situationer med fullständigt ny bevisning, att man hittat ett lik eller något fysiskt bevis, säger han.

Dessutom handlar det här om ett hedersbrott.
– Kombinerar man de faktorerna är det ett mycket speciellt fall.

Träskman kan inte ta ställning till hur stark bevisningen varit mot föräldrarna men menar att straffen verkar rimliga.
– Om det finns tortyrinslag talar mycket för att påföljden ska vara livstids fängelse. Men samtidigt måste man beakta att föräldrarna blir utvisade på livstid. Då balanserar man det och ger lite straffrabatt.

Påföljden för brodern är i fullständigt överensstämmelse med motsvarande fall, anser han.

Han menar inte att man kan klandra tidigare rättegångar, trots att utfallet av resningen är helt annorlunda.

– Nej, det är ett annat bevisläge nu. Tidigare var en väsentlig del av bevisningen sonens erkännande. Sannolikt försökte man också överväga vilken betydelse det hade, om han bara försökte skydda sina föräldrar, säger han.

Borde man bortsett från hans erkännande redan då?
– Nej, det fanns omständigheter som stödjer det, han hade funnits på plats och han var involverad.

Träskman tror inte att fallet kommer tas upp i högsta domstolen.
– Det innehåller inte några sådana omständigheter att det skulle ha prejudikatvärde.

Det är oklart om brodern kommer att kompenseras av Justitiekanslern för det avtjänade straffet som var längre än det slutliga.

Påverkar det att man dömde efter hans eget erkännande?
– Det är ingen lätt ekvation. Man beaktar vilka felaktigheter som begåtts och varför.