Slumpen ville att Lena Ramel, med nära band till Hälsingland, skulle bli mentor till landskapets hertiginna, prinsessan Madeleine. En bonuspoäng för både lärare och elev som resulterat i flera givande kulturresor i de fagra bygderna.

Uppdraget att vägleda och stödja prinsessan Madeleine och vara hennes personliga rådgivare är slutfört. Prinsessan har tagit sin akademiska examen och fått den säkerhet och trygghet hon behöver, både i den medfödda rollen att representera kungafamiljen och Sverige och som grund för sin framtida yrkesroll.

Lena Ramel kan med gott samvete gå i pension och ägna sig åt den egna personliga utvecklingen. Parallellt med läraryrket har hon alltid målat och ställt ut regelbundet. Hon njuter av den nya friheten vid staffliet, som står uppställt på en soldränkt altan på San Michele på Capri. Där gör hon långa och rätt strapatsrika vandringar i bergen i sällskap av maken Gunnar och där skall födelsedagen i morgon firas.

Uppväxten med två syskon i en glad, frimodig, estetisk och intellektuell miljö har präglat henne. Pappa var advokat och den stora förebilden. Han var Sveriges första miljöjurist med ett brinnande intresse för antikens kultur och samhällsliv. Vid 87 års ålder doktorerade han i ämnet Vattenrätt i antikens Grekland! Det konstnärliga arvet har hon efter mamma.

Lena tog en fil mag i latin, historia, tyska och svenska vid

Göteborgs universitet och blev adjunkt med svenska som huvudämne. En av de där älskade lärarna, som lyckas överföra en känsla hos varje elev att tro på det han eller hon själv tror på.

Det måste till något mer i undervisningen, tycker hon, än att bara mekaniskt distribuera fakta. Konstens och lekens kraft till exempel, och modet att spränga vedertagna gränser, självklara komplement i undervisning på alla nivåer, inte minst den akademiska.

– Jag skulle vilja säga att den största faran som lurar för den unga människan är den mekaniserade själen. Det är helheten hos en växande människa som vi skall öppna möjligheterna för.

De fem åren vid hovet som mentor till prinsessan Madeleine och studierådgivare till prins Carl Philip blev hennes roligaste och mest

utmanande. Inte för att eleverna var kungliga och att uppdraget kunde betecknas som ”fint”, sådant slår inte an på Lena Ramel. Utmaningen var av annat slag: att utveckla personligheterna utifrån deras medfödda roller, som ställer särskilda krav och förväntningar.

Målet och ribban sattes högt för prinsessan Madeleine. I utbildnings- och utvecklingsplanen ingick en akademisk examen inom den utsatta tiden på tre år och på samma villkor som andra elever. Prinsessan accepterade helt och fullt. Hon är en som aldrig ger upp det hon föresatt sig, enligt mentorn, som beskriver sin adept som en lysande person, varm, glad och generös med gott omdöme.

– Prinsessans och mitt samarbete har varit både lustfyllt och intensivt med ett ömsesidigt förtroende – men inte alltid utan motstridiga åsikter.

Som studierådgivare till prins Carl Philip har hon kunnat glädja sig åt att hans nedärvda konstnärliga begåvning getts full rättvisa och fått fullt utlopp. En gedigen grund är lagd att stå på för ett framtida yrke som formgivare och fotograf.

Även om Lena Ramel slutar sin anställning vid hovet innebär mentorskapet något mer än ett vanligt anställningsförhållande. Hon får vara beredd att även fortsättningsvis bistå med litet råd och dåd om så behövs.

Måleriet ger hon inte upp.

– Min lust att fabulera med penselns hjälp känner inga begränsningar. Ofta har jag funnit inspiration i Bibelns färgstarka värld men också i skolans och vardagens. Att måla innebär, liksom allt skapande, känslan av att för sig själv vara tvungen att formulera meningen med tillvaron.