Festivalens slopade inträdesavgifter och den nya centrala placeringen i Kungsträdgården har lett till en het debatt.

På Twitter skriver signaturen amgiz: ”Nej. Jag tänker inte va glad att majoriteten på #sthlmpride är heteros. D e fan MIN vecka. MIN stund som normal. Låt mig få ha den” och twittraren Henry Ohlsson ifrågasätter att Kungsträdgården blev full häromkvällen, ”det här med att HBT-personer inte blev insläppta för att kungsan var full med heteros - öppenhet till vilket pris? ”.

Både festivalens säkerhetschef och RFSL har märkt av att öppenheten lett till fler trakasserier än vanligt och under natten till i dag misshandlades en volontär på väg till Slussen.

I ett litet tält i den förmiddagstomma prideparken diskuteras just festivalens öppenhet av journalisten och författaren Roger Wilson

– Är det här vår egen interna peppfestival eller en promotionkampanj mot samhället utanför, frågar han sig.

Helst vill Roger Wilson ha både och.

– Det var nödvändigt att testa det här och helt rätt i tiden. Sedan kanske man inte behöver göra på samma sätt alla år.

Ett av hans förslag är att ha några dagar som är gratis och mer tillgängliga och att hålla andra programpunkter mer exklusiva.

I publiken sitter Malin Sandberg och Caroline Håkanson, båda 19 år gamla. Det är deras första pridefestival och anledningen att de kommit hit den här gången är framförallt att årets festival är gratis.

– Det är bra att alla kan komma hit och känna att det inte är så farligt även om det börjar som någon slags safari, säger Malin Sandberg.

Hon får medhåll av sin mamma Pia Möllerfors.

– Jag tror att det kan hjälpa dem som ännu inte har kommit ut men ändå vill komma hit.