Den mest prestigefyllda vetenskapstidskriften Science – som brukar utnämnas till världens ledande och mest inflytelserika forskningspublikation – har kommit i fokus i den uppblossande striden om Ardi.
SvD beskrev igår att den första kritiken mot det sensationella fyndet i norra Etiopiens lerjordar nu kommit, kritik som dessutom utan tvekan kommer att följas av än hårdare attacker.
Många har förvånats över Sciences agerande. I oktober förra året ger tidskriften ut ett tjockt specialnummer med elva artiklar om Ardi-fyndet. Ett oerhört sällsynt förfarande som inte kan tolkas på annat sätt än att Science bedömer – eller vill ge intryck av – att detta är en upptäckt av historiska proportioner för hela mänskligheten. Några månader senare fullföljdes denna strategi genom att tidskriften utnämnde Ardi-fyndet till 2009 års vetenskapliga genombrott.
Varför denna överreaktion, undrar insatta personer.
Ardi-projektet är knappast okänt. Sedan nästan tjugo år har den kontroversiella och stridbara paleontologen från Berkeley, Tim White, kämpat för att reda ut vad de tusentals svårt förstörda benfynden i Aramis i Etiopien egentligen betyder. Ett av vetenskapens mest spektakulära riskprojekt som kunde resultera i ett gigantiskt misslyckande. Därför att uppgiften var så tuff och så svår och därför att det handlade om kontroversiella frågor om mänsklighetens ursprung som alltid väckt hårda vetenskapliga konflikter.
Men ändå bestämde Science och Tim White sig för att släppa sensationen i oktober. Specialnummer framställdes och två stora internationella presskonferenser anordnades på samma dag. Ardi skulle presenteras för världen och ersätta gamla Lucy.
Varför denna uppståndelse, denna hajp, för något som fortfarande är så osäkert, frågade förvånade kollegor.
Ett viktigt svar är ärevördig kommersialism och konkurrens. I över ett hundra år har amerikanska Science kämpat med brittiska Nature om att vara världens ledande vetenskapliga tidskrift. Det forum där de stora genombrotten presenteras, de som förändrar världen, de som kan få Nobelpris.
Den här konkurrensen har ingalunda minskat med åren. Tvärtom. De få forskare som har en attraktiv munsbit att erbjuda kan utnyttja denna stenhårda tävling och tillskansa sig uppenbara fördelar.
Det skedde nu: Tim White ruvade på sin jättesensation, ställde krav och Science kunde inte stå emot, annars hade Nature fått chansen. Därför blev det som det blev.
Enbart framtiden kan utvisa om Science valde rätt, om Ardi-upptäckten håller eller om någon slags pinsam reträtt måste ske. Det finns en tankeväckande bakgrund: under senare år har just Science råkat ut för ett par allvarliga bakslag av uppseendeväckande forskningsfusk.
Den självklara frågan är om denna konkurrens är sund. Och, i så fall, vem vågar utmana tidskrifternas makt?
Inger Atterstam skriver om medicin och vetenskap i SvD.
