Överenskommelsen som S, MP och regeringen har täcker hela mandatperioden.

Det finns tre viktiga utgångspunkter i överenskommelsen, enligt Reinfeldt. Dels har Kabulkonferensen enats i ett dokument som ger tidsram och inriktning på den utländska närvaron i Afghanistan. Det andra är att det skett en utveckling med hårdare strider. Det tredje är ett gemensamt ansvar för en tradition av bred enighet i riksdagen när Sverige är ute på FN-mandat.

Enligt Reinfeldt ska insatsen gå från en militär strategi till en mer stödjande roll.

– Den ambition som Kabulkonferensen kommit fram till har vi diskuterat, och senast 2014 ska den förändringen vara färdig, säger Reinfeldt.

– Vi har också enats om att våra överenskommelser ska speglas i den proposition som regeringen ska lämna på tisdag, men det ska vara regeringens proposition.

Mona Sahlin säger att det är oerhört viktigt med en bred politisk uppgörelse.

– Det är också viktigt att det är hela mandatperioden. Det behövs en ny inriktning av de svenska insatserna. Det har blivit mer möjligt men också mer viktigt, säger Mona Sahlin och menar bland annat efter Kabulkonferensen med stödjande insatser.

Sahlin menar också att ett viktigt övervägande var tydligheten, bland annat att överlämnandet till afghanska trupper kan börja ske redan nästa år och det kan komma att vara avslutat senast år 2014.

– För mig har det också varit viktigt att säga att den här frågan är för viktig för att överlämnas till ett parlamentariskt osäkert läge i riksdagen, säger Sahlin.

Peter Eriksson säger att det de senaste åren blivit tydligt att den militära strategin är i ett återvändsgränd, och att det därför behövs en ny, stödjande strategi.

– Jag är mycket nöjd med den här uppgörelsen, säger Eriksson.

– Vi är överens med att sätta en civil ledning för den svenska insatsen från 2012, fortsätter han.

Det ska också tillsättas en biståndsgrupp, med biståndsminister Gunilla Carlson i ledningen.

– Frågor om krig och fred är ovanligt dåligt lämpane för hoppande majoritet i riksdagen, säger Eriksson.

Fortsatt under 2011 kommer cirka 500 svenskar tjänstgöra i Afghanistan, från 2012 kan det bli färre. Det är oklart om siffran 500 kommer att hålla i sig hela mandatperioden, men oavsett ska det bli mindre militär närvaro och mer stödjande.

Mona Sahlin: det handlar om att bedöma det här från nästa år, då kan vi bedöma hur överlämnandet går.

Hon menar att det handlar om att utbilda bland andra afghanska poliser och militärer.

Sahlin beklagar att V inte såg det som möjligt att vara med.

– De bedömde att steget var för långt, säger Sahlin.

– Det här är i första hand inte en kompromiss utan en ny överenskommelse, säger Sahlin.

Det viktigaste delarna i det här är att Sverige går från militär närvaro till civila, enligt Peter Eriksson.

Reinfeldt menar att det var viktigt att nå en bred uppgörelse, men tycker att man hittar en gemensam strategi och att det är upp till varje parti att vara med.

Enligt Reinfeldt är en ”viktig hållplats” en civil ledning från 2012.

– Med det här kommer ledningen att vara där en lång, lång tid, och det tror jag är en viktig förändring, säger Mona Sahlin.

En stödjande insats är helt annat än en stridande, men det kommer att finnas en del militär personal kvar, framför allt i utbildande insatser.

– Vår ambition är att överlämnandet ska vara klart 2014, och till dess kommer det att finnas stridande personal, säger Peter Eriksson.

ÖB Sverker Göransson säger i en kommentar på Försvarsmaktens hemsida att han är nöjd med att det finns en bred politisk uppgörelse.

”Breda politiska lösningar är bra för Försvarsmaktens arbete och den tilltro det skickar till de svenska kvinnor och män som utför svåra åtaganden”, säger han i pressmeddelandet.

”Efter mitt besök där förra veckan vet jag att soldaterna på plats hoppats på en långsiktig och stabil överenskommelse – en överenskommelse som visar att de kan fullfölja uppgiften att gemensamt bygga säkerhet tillsammans med sina afghanska kollegor”, fortsätter Göransson.