Pressforskare: Medierna borde publicera namn oftare

I söndags erkände 42-årige Anders Eklund att han mördat tioåriga Engla Höglund och 31-åriga Pernilla Hellgren. Dagen efter publicerade flera medier, inklusive Svenska Dagbladet, hans namn och bild.

Nu menar pressforskaren Stig Hadenius att en namnpublicering borde ha skett långt tidigare. I en debattartikel i Dagens Nyheter undrar han om mordet på Engla hade kunnat förhindras om namnet publicerats redan i samband med de sexualbrott 42-åringen tidigare dömts för eller när hans namn dök upp i utredningen kring Pernilla Hellgren.

"Svenska medier har gått med på stränga regler för namns nämnande. Jag anser att de är alltför hårda och att de skadar en rad personer – alla utom möjligen brottslingen", skriver han.

Det finns flera skäl till att publicera namn på misstänkta brottslingar redan innan de är dömda, menar Stig Hadenius. Ett skulle vara att eventuella vittnen som inte insett att de sitter inne med värdefull information skulle bli medvetna om det. Ett annat skäl är att oskyldiga kan bli misstänkta om medier enbart skriver "42-åringen".

Dessutom menar han att framtida brott kan förhindras om allmänheten vet om namnet.

– Vi vet att sexualbrottslingar ofta upprepar sina brott. Jag tror att det hade varit hindrande om medierna oftare publicerade namn. Under täckmantel av att vara hänsynsfulla gör man så att fler drabbas och att den här personen kan upprepa sina brott, säger Stig Hadenius till SvD.se och fortsätter:

– Medierna diskuterar ständigt konsekvenserna av en publicering, men aldrig vad konsekvensen blir om man inte publicerar.

Finns det inte en risk att oskyldiga pekas ut om man är för snabb med namnpublicering?

– Det är klart att det finns. Men den risken får man ta för att skydda människor från att bli utsatta för brott.

Men medan Stig Hadenius får stöd av allmänheten – forskning visar nämligen att allmänheten i större utsträckning än journalistkåren vill se namnpubliceringar – gör flera debattörer tummen ner.

– Det vore kontraproduktivt, säger författaren och en av organisationen Kris grundare Börge Hellström till SvD.se.

Han tror inte att namnpubliceringar i tidningar och på tv hindrar sexualförbrytare från att återfalla i brottslighet. Tvärtom.

– De här människorna är oerhört skamtyngda. Om de dessutom hängs ut med namn blir de ännu mer skamtyngda, och det är skammen som driver på dem. För de här personerna är övergreppen ett sätt att få ut aggressiviteten.

Dessutom ser han ett annat problem – risken finns att människor tar lagen i egna händer om de känner till namnet på dömda sexualbrottslingar.

– Sådana här brott är så klart avskyvärda och privat skulle jag så klart vilja veta vilka av mina grannar som begått sexualbrott. Men folk kan inte hantera sådan information. De här brotten väcker sådant hat och avsky, säger Börge Hellström.

Även journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén anser att pressen ska vara restriktiv med namnpubliceringar och följa de etiska regler som finns. Att publicera namn i preventivt syfte är fel, menar hon.

– Det blir oerhört besvärligt. Medierna sätter sig då i polisens och domstolarnas stol, och det ska vi aldrig göra

Hon ser också ett annat problem: anhöriga till brottslingar kan råka illa ut.

– De anhöriga blir oerhört utsatta. Vi har fall där barn till brottslingar blivit mobbade sönder och samman.

Stig Hadenius tror dock att antalet namnpubliceringar kommer att fortsätta öka. Diskussionen är viktig, säger han till SvD.se.

– Jag tror att resultatet av den diskussion som måste föras är att det blir fler namnpubliceringar. Det är nyttigt att det blir på det sättet.