GENÈVE

Solen sken från en klarblå himmel i lördags när FN:s Europahögkvarter i Genève öppnades för allmänheten. In strömmade över 7000 besökare som ville se salarna där fredsförhandlare svettats och krigsherrar frostigt skakat hand under åren. Få blev besvikna.

Den kolossala byggnaden är ju en överväldigande upplevelse. Över en halv kilometer lång, full med mjölkvit marmor och smyckad med vackra mötessalar där världens elände avhandlas. Kontrasten blir ibland nästan olustig, när utblottade ursprungsbefolkningar och krigsoffer träffas under kristallkronorna för att diskutera hur de över huvud taget ska överleva dagen. Men en vacker miljö försämrar knappast de ofta gruvliga samtalen.

Nog är Palais des Nations praktfullt där det reser sig vid Genèvesjöns strand med utsikt över Mont Blanc. Det är i dag FN:s andra knutpunkt efter FN-skrapan i New York, byggt 1929 för att först inhysa Nationernas Förbund och nu världsorganisationens Europahögkvarter. Här hålls över 9000 internationella möten om året med omkring 28000 delegater. Runt 3000 personer arbetar dagligen i palatset som ses av 95000 nyfikna besökare varje år.

Men den monumentala byggnaden för världens krishantering mår inte bra. ”Le Palais” är föråldrat, sprucket, slitet och unket. De 1600 ursprungsfönstren håller på att kollapsa, väggarna flagnar och spricker, mattorna är rena mögelmossan och få vågar dricka vattnet som rinner ur halvsekelgamla kranar. Något måste göras, om Genève vill kunna behålla det vackra palatset som drar världen till sig. Och framför allt: som drar in omkring 21 miljarder kronor om året genom möten, hotellnätter och arbetstillfällen.

Därför har en gigantisk renoveringsplan upprättats, den största i Palais des Nations historia. Om tre år kör man i gång och rustar upp hela stället för 4 miljarder kronor. Efter denna ansiktslyftning ska byggnaden kunna stå emot allt: bränder, isiga vintrar, jordbävningar, byråkratslitage och tiotusentals besökares trampande i korridorerna. Samt terrorister – genom att vissa parkeringsplatser flyttas längre bort från byggnaden för att minska förödelsen vid eventuella bilbomber.

Fast om allt detta talades det inte då FN slog upp portarna i lördags. Då stod alla på rad, och presenterade glatt det tjusiga palatset för de tusentals besökarna. Som ordförande i FN:s pressförening ansvarade jag för en presentation av presskåren vid FN: 150 utrikeskorrespondenter från världens alla hörn som skriver om världsorganisationen och har pressrum i det knakande huset.

För att få lite reporter§stämning på evenemanget utlyste vi en tävling: ”sätt dagens rubrik på ditt besök i Palais des Nations”. Med förvånansvärt stor entusiasm kastade sig många över uppgiften, och producerade alster som ”Spännande timmar i Ban Ki-Moons hus” och ”Roligt och lärorikt”. Fast bäst var ”Mörka frågor avhandlas bakom ljus fasad”. Det blev vinnaren som får ett klassiskt reporterblock, prytt med en bild av det mjölkvita FN-palatset där inga sprickor syns.