Clownen Sune Samuelsson delar ut kd-ballonger.
”Ära ära halleluja, Guds sanning tågar fram” sjunger kören medan Lars Ohly äntrar podiet i det jättestora mörkblå missionstältet. Han ler professionellt, men leendet är mycket spänt.
Sedan blir det bättre. Med både godmodigt gnabbande om Djurgården och Nacka Skoglund och allvarligt tal om Libanon och barn i missbrukarfamiljer hittar riksevangelisten och vänsterpartiledaren fram till många gemensamma ståndpunkter.
Mest applåder i det halvfulla tältet får Ohly när han säger att han vill införa trängselavgifter i det politiska mittfältet, och att han verkligen tycker att det är viktigt att stå kvar på sin kant.
Kvällen innan fick kristdemokraternas Göran Hägglund starkast applåder när han sa klart nej till könsneutrala äktenskap, då var tältet fullsatt.
I Sverige är det offentliga samröret mellan gudstro och politik otydligt, stelt och generat. Men till Bastås och missionstältet kommer partiledarna, sedan 1970-talet har inte ens vänsterpartiledarna tackar nej.
Lars Ohly tvekade aldrig att ställa upp hos frikyrkan. De överraskande mötena är ofta de mest spännande,
säger han. Och det är nog lite fördom att det inte finns vänsterståndpunkter i frikyrkorna.
– Jag känner mig inte som i fiendeland.
Lars Ohly tycker att det är jättebra att kyrkorna spelar en roll i samhällsutvecklingen, att organisationer uttrycker uppfattningar utifrån sin övertygelse – även om han tänker bekämpa en del av de krav de för fram. Och Göran Hägglund?
– I Sverige är det nästan omvänt mot USA, här måste man förklara och försvara om man som politiker går i kyrkan. Jag saknar lite öppenheten för att resonera om sådana frågor, livet är större än det som kan fångas i kronor och ören.
Samtidigt understryker kd-ledaren att man måste ha rågången klar för sig mellan vad som är politikens arena och vad som handlar om personlig tro.
– Men den tro som jag har med mig från barnsben spelar en roll för min syn på tillvaron, både min litenhet i förhållande till alltet och mitt ansvar för att förvalta det som jag har.
Missionsförbundet har landat strategiskt mitt i Semestersverige. Ett vackert sommardygn uppskattas bortåt 300 000 extra invånare bo i Borgholms kommun, norra Öland. Turisttätast är det i Köpingsvik, Sveriges mesta lågprisriviera med utsikt över solnedgången och kärnkraftverket i Oskarshamn. Här, bortom fem campingplatser, kebabställen, tältvaruhus och fyndbodar har Svenska missionskyrkan slagit upp sitt stora blåa mötestält.
På tunet utanför restaurangen har barnens lekplats fått sällskap av partiernas informationsstånd, ja kristdemokraterna har en kd-märkt hoppborg också. IOGT-NTO serverar gratis godtemplardricka.
Svenska Bibelsällskapet sprider information från en stor blå buss. Volvos gamla representationsbuss har fått en vepa med Jesus – Vägen, Sanningen och Livet utanpå. Där bjuder Team våga tro på gratis fika och möjlighet till samtal.
När det börjar bli dags för möte drar folk in från campingar och hyrstugor och det minglas glatt mellan informationstälten. Heter det Fest-i-Val ska det väl göra lite skäl för namnet.
– Vi har mobiliserat folk från hela länet och passar på att träffas och ha lite trevligt, säger Eddie Forsman, moderaternas ledare i Borgholm. Han gillar stilen på utfrågningarna, det blir lite spridning på frågorna, inte bara det gamla vanliga.
Gabriel och Solveig Holm har kommit in från den lånade sommarstugan med ettåringen Andreas :
– Det är roligt och intressant, med bra mix på frågorna så att det blir djupdykningar ibland, inte bara det vanliga.
Thor-Björn Bastås vågar inte tro att han ska lyckas plocka fram några politiska nyheter med sina frågor.
– Men när det gäller det personliga kan jag få fram saker som inte sägs i en tv-studio. Det är miljön som hjälper mig, en positiv atmosfär där de sänker garden.
Det går inte att skilja på samhällsengagemang och kristen tro, livet är en helhet, tycker Bastås, 64.
– Här sker ett möte mellan folkrörelserna, partierna och kyrkorna. Jag vill försöka avdramatisera politiken, föra ner den till en familjär och festlig folklig nivå. Det ska vara en berg- och dal-bana mellan gapskratt och allvar.
Lena Benjaminsson från Ljung i Västergötland står utanför tältet med familj och vänner. Hon tänker vara med på varje utfrågning, för att ”sondera terrängen” och höra vad partierna har att erbjuda. Det är också Bastås mål. Han vill även ha en längre mer eftertänksam valrörelse:
– Politikerna är lite ogina mot oss väljare, som när Alliansen ska släppa sitt manifest först i mitten av augusti. Det är lite kuppartat, vi får inte chansen att ta reda på saker, folk blir mer och mer okunniga. Och då blir personvalet så avgörande.
Han är stor och trygg och ser faderligt forskande på den han talar med. Men ibland rycker det lite nervöst under hans vänstra öga.
Under mötet är det hett som i helvetet inne i tältet, skulle man vilja säga om det inte vore för det kristliga sammanhanget. Men bakväggen är öppen och somliga, särskilt barnfamiljer, sitter på det brunbrända gräset i backen utanför.
En som kommer från Stockholm slås av att här är inte ett dugg storstadsmässigt. Det brukar det nu inte heller vara på tältmöten. Däremot är det klart medelålders, och påfallande blont. Det är lätt att räkna dem som ser ut att vara födda utanför Nordeuropa.
De första tjugo minuterna är sång, bibelläsning och bön. Mest gamla läsarsånger, nostalgiskt och fint. Texten visas på bildskärmar, men inte ens den kväll när Göran Hägglund har lockat dit extra kristdemokrater kan man ärligen säga att sången brusar starkt som dånet av en vattuflod.
Hägglund och Bastås talar om miljöbovar i Östersjön, asylpolitiken, barnomsorg – och Libanon. När det kommer in på personlig tro är Göran Hägglund mycket klar på att den ska skiljas från faktumet att kristna värderingar kan vara grund för ett bra samhälle. Och han låter sig inte provoceras av Bastås förslag att det snart blir dags för en särskild grupp inom hans parti: kristna kristdemokrater.
Dofterna från nytända grillar drar in från campingen och det är dags att avsluta. Pastor Britta Hermansson talar om kristusdoften som bör svepa genom världen och förändra den. Thor-Björn Bastås torkar sig omsorgsfullt i ansiktet med en näsduk.
I fredags var det debut för Fredrik Reinfeldt att frågas ut. Moderatledaren sa bland annat att han är inställd på att blir statsminister vid en borgerlig valseger.
I dag söndag, sista utfrågningskvällen, ska pastor Bastås ställa statsminister Göran Persson till svars. Några särskilda frågor?
– Jag väntar nog in vad han säger. Men jag tycker att politikerna håller på för mycket med analyserande och beskrivande, särskilt av vad andra har gjort för fel.
– Jag tycker att politikerna ska vara mer visionära. Eller profetiska, som vi säger.
