Det är många läsare som ställer sig frågande till Mustafa Cans fråga – att avslöja vad man röstar på för en journalist tycks mer kontroversiellt än man kanske kunnat ana.

”Varför i hela fridens namn skulle jag tala om för någon - speciellt journalist - vad jag tänker rösta på. Jag förstår inte heller alla dessa som beredvilligt ställer upp och svarar på frågor i TV och radio. De känner sig väl smickrade av att ses och höras”, skriver Rolf i kommentarsfältet på SvD.se.

”Förstår inte artikelns tes, att vi svenska är rädda för att berätta vad vi ska rösta på. Valhemligheten handlar om personlig integritet, inget annat”, skriver Tomas.

Han får medhåll av andra som menar att den personliga integriteten är central för många svenska väljare.

”Några säger öppet vad de röstar på, andra värnar om sin integritet. Det finns alla skäl i världen att slå vakt om den enskildes rätt till integritet”, bloggar Mt i Tyresö.

Signaturen CJT är inne på samma linje.

”Kul artikel. Jag tycker väl dock inte att det är så svårt att förstå varför man inte vill tala om vad man röstar på. Vi har ju valhemlighet och grundlagsskyddad rätt att inte behöva uppge vad vi röstar på i Sverige. Motivet till det är att undanröja risken för att folk skall utsättas för påtryckningar; att röster inte skall kunna köpas”.

Men signaturen Suck ställer sig frågande till oviljan att prata om vilket parti man röstar på.

”Konstigt att vi byggt ett såpass välordnat och fungerande system med all denna rädsla och ovilja att prata politik”.

Signaturen A.G. hyllar artikelseriens första del och skriver att han ser fram emot nästa.

”Då och då får man hopp om journalistiken när man slår upp morgontidningen - som i dagens SvD. Tidningen har haft ryggrad nog att skicka ut en briljant skribent och en lika briljant fotograf för att försöka få svar på en fråga som jag själv ställt mig i femtio år.”