Valrörelsen igenom upprepade Mona Sahlin och de rödgröna att det krävs en majoritetsregering om Sverigedemokraterna skulle få en vågmästarposition i riksdagen.

De borgerliga svarade att de i så fall hade för avsikt att regera vidare i minoritet, om de de vann matchen mellan blocken.

Dagens Sifo ställer inte en majoritetsregering mot alternativet att regera i minoritet. Ändå verkar Fredrik Reinfeldt ligga närmare väljarnas syn på regeringsfrågan än vad Mona Sahlin gör. En majoritet anser att de borgerliga kan regera vidare i minoritet.

Inte ens bland de rödgröna väljarna är det någon nämnvärd övervikt för dem som tycker att Reinfeldt måste söka organiserat samarbete över blockgränsen.

I utgångsläget finns det alltså enligt Sifo en viss folklig legitimitet för regeringens linje att fortsätta i minoritet, utan att inleda ett brett politiskt samarbete med oppositionen.

Den här sortens opinioner är förstås färskvara, och ingen vet idag hur väljarna kommer att se på saken om regeringen lider ett antal nederlag i riksdagen.

Oppositionen, som kan fälla regeringen i frågor där man har samma linje som Sverigedemokraterna, löper risken att betraktas som destruktiv och ansvarig för den politiska instabiliteten.

Men kritiken kan också vändas mot regeringen, som inte har ansträngt sig tillräckligt för att förankra sin politik hos en riksdagsmajoritet.

Båda sidor kommer noggrant att läsa av hur opinionen uppfattar situationen, och det kommer att påverka samarbetsviljan hos både regering och opposition.

Socialdemokraterna beställde under valrörelsen flera egna mätningar av regeringsfrågan, en beskriver ganska väl dagens situation:

”Föreställ dig att det är en vecka efter valet 2010. Ingen av de två blocken har egen majoritet. Sverigedemokraterna har kommit in i Riksdagen. Den borgerliga alliansen har accepterat att regera vidare i minoritet med indirekt beroende av Sverigedemokraterna”.

Enligt den mätningen skulle 53 procent av de tillfrågade i så fall stödja de rödgröna, och knappt 39 procent de borgerliga.

Om något som ens liknar den mätningen/prognosen skulle slå in så ger det naturligtvis de rödgröna stort utrymme att bedriva en stenhård oppositionspolitik.

Men veckans politiska gest är istället den utsträckta handen, eftersom båda blocken vill manifestera sitt ansvarstagande inför väljarna. Om det lyckas är det något helt nytt: en blocköverskridande uppgörelse om asyl- och flyktingpolitiken.

Om det inte lyckas kan båda sidor ändå inför väljarna peka på försöket att nå fram över blockgränsen. Och hur det omintetgjordes av motståndarnas brist på ansvar.