Block står mot block i en stenhård kamp fram tills vallokalerna stänger. Men i två olika ”väljarindex” (sammanvägningar av flera opinionsinstitut) är de borgerliga just nu största block, samtidigt som Sverigedemokraterna blir tungan på vågen.
Vad händer då? Skulle opinionsmätningarna bli valresultat har statsminister Fredrik Reinfeldt sagt sig vara beredd att regera vidare i minoritet, men sökljuset kommer att riktas på Miljöpartiet.
De borgerliga har flera gånger sagt sig vilja samarbeta med de gröna i ett sånt läge, men utan att erbjuda dem några ministerposter. MP-ledningen har varit totalt avvisande till den tanken.
Men om SD kommer in i riksdagen kan många positioner från valrörelsen snabbt bli övergivna.
• Om Fredrik Reinfeldt regerar i minoritet får han igenom budgeten, men andra lagförslag kommer att falla så snart SD väljer att rösta med oppositionen. Det vore förstås frestande att istället ge MP några mininsterposter.
• Och visst kan MP tillbringa fyra år i rödgrön opposition. Men nog vore det lockande att förverkliga en del av sin politik i regeringsställning.
MP:s båda nuvarande språkrör är skickliga förhandlare och satt i regeringsförhandlingar med de borgerliga efter valet 2002.
Men nu gäller blocksammanhållning fram till valet. Och det sista Mona Sahlin behöver är en diskussion om de grönas lojalitet med de röda.
Alliansen i minoritet - den svåra vägen
Måndag den 20 september. Valet är färdigräknat. SD har blivit vågmästare i riksdagen. Men alliansen är fortfarande ett större block än de rödgröna. Redan före valet har Fredrik Reinfeldt (M) gett besked om att alliansen då sitter kvar som minoritetsregering. För att tvinga bort honom krävs att de rödgröna och SD röstar emot honom i en misstroendeomröstning. Eftersom Mona Sahlin kraftfullt har poängterat vikten av en majoritetsregering är en omröstning inte orealistisk, enligt vad SvD erfar. Då hänger det på SD om regeringen kan sitta kvar.
Men även om Reinfeldt klarar sig igenom ett misstroendevotum blir det besvärligt att regera i minoritet. Budgeten blir det dock inga problem med, eftersom de rödgröna och SD måste komma överens om en gemensam budget för att fälla alliansens förslag. Andra frågor, som tunga lagförslag, kan dock röstas ned.
Reinfeldt har själv varnat för att situationen kan bli kaotisk. Regeringen Bildt tvingades 1991-1994 till underhandskontakter med Ny demokrati. Kan alliansen undvika att hamna i samma sits?
M-ledd koalition – den oheliga alliansen
”Halvhjärtade inviter med armbågen”, konstaterade MP:s språkrör Peter Eriksson när de borgerliga för ett år sedan förklarade att de ville samarbeta med MP om SD blir vågmästare. Han menade att det bara handlade om att kamouflera att de borgerliga tänker regera vidare i minoritet. Några ministerposter var det aldrig tal om, utan bara ett samarbete.
Så sent som i augusti förklarade Maria Wetterstrand för SvD att MP inte kan tänka sig att vara "stödparti åt Moderaterna" och numera hör man aldrig Fredrik Reinfeldt tala om ett MP-samarbete. Förklaringen, säger man internt, är att miljöpartisterna förefaller kallsinniga. Men SvD:s enkät visar att ledande miljöpartister är beredda att bryta blockpolitiken.
Och för regeringen finns det två saker som ändå talar för att det kan bli aktuellt med ett samarbete:
1. Att det blir ett värre kaos i riksdagen med SD som vågmästare än vad regeringen räknat med.
2. Att man då på allvar lyckas punktera det rödgröna samarbetet.
S-ledd koalition – blockpolitikens död
Måndag den 20 september. Valet är färdigräknat. SD har blivit vågmästare i riksdagen. Men det rödgröna blocket har blivit större än alliansen. "Aldrig någonsin", har Mona Sahlin deklarerat, tänker hon "göra upp, göra oss beroende av eller samarbeta" med SD. När hon väl får frågan från riksdagens talman att försöka bilda en regering så erbjuder hon istället Folkpartiet och Centerpartiet ministerposter i en S-ledd regering.
"Aldrig i världen att jag sätter mig i regering med en kommunist", svarar då Maud Olofsson (C) precis som hon gjorde i SVT:s partiledarutfrågning i tisdags. Då tvingas Mona Sahlin offra Vänsterpartiet. Bonusen är att hon lyckas spräcka blockpolitiken, något som ökar Socialdemokraternas chans att även i framtiden dominera svensk politik. Det priset är sannolikt Maud Olofsson (C) och Jan Björklund (FP) inte beredda att betala och Mona Sahlin är åter på ruta ett.
De rödgröna i minoritet – mot nyval?
Socialdemokraternas analys lyder: att sitta i en minoritetsregering med SD som vågmästare innebär att det krävs "passivt stöd varje dag, varje timme, varje proposition, varje utskottsbehandling i fyra års tid". Orden kommer från en person i Sahlins innersta krets. Därför är det uteslutet med en rödgrön minoritetsregering, enligt Mona Sahlin.
I en situation där de rödgröna är det största blocken kommer hon därför att söka stöd för en blocköverskridande regering med C och FP (se ovan). Om en sådan lösning faller kommer Mona Sahlin, med stor sannolikhet, att förklara för talmannen att hon inte lyckats få ihop till en regering. Frågan går i så fall till Fredrik Reinfeldt – som då har flera val:
1. Försöka få med sig Miljöpartiet i ett samarbete/en koalitionsregering.
2. Försäkra sig hos SD att de tänker rösta för alliansens budget och därefter hoppas på SD:s stöd i flertalet av riksdagsärenden.
3. Ge upp. Talmannen får då försöka hitta en ny regeringsbildare, det tredje största partiet. Sista utvägen är nyval, något som inte har hänt i modern tid.
